Eva Flyborgs Blogg

Göteborgare, liberal, fd riksdagsledamot

Söndagskvällar

Söndagskvällar är verkligen en av de bästa stunderna på hela veckan.
Lugnt och skönt, bra tid att förbereda sig för veckans insatser.
Veckan som kommer bjuder verkligen på en del spännande och intressanta möten, en del offentliga och andra inte.
Och bara på söndagskvällar är själva luften så där stilla att tanken får både djup och vingar.
Som gjort för en stunds skrivande.
Annonser

2010/05/30 Posted by | Uncategorized | , , , , | Lämna en kommentar

Falling for you

I want you in my life for ever
I’ll never let you go
I trust my heart to you and never
ever let me go
I’m falling

falling

for you

2010/05/29 Posted by | Poetry | , , , | Lämna en kommentar

Hammarkullefestivalen i dag!

En sådan folkfest det blev – trångt, gemytligt, grillröken ligger tät och folket har trevligt.

Folkpartiet var där med ett tält och det var en hel del som hade frågor om både det ena och det andra. Lärlingssystemet hade flest påhejare denna dag. Integrationsminister Nyamko Sabuni invigingstalade med den äran. Hon hade ett genomtänkt tal som jag hoppas att alla tog till sitt hjärta. Nyamko hade många som ville ta chansen att komma fram och prata med henne. Nyamko pratar med alla på samma öppna och raka sätt – uppskattat!

2010/05/29 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , | Lämna en kommentar

Riksrevisionen och Riksdagen försvagas

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till min motion K7. Jag instämmer i det övriga som Anne-Marie Pålsson har sagt, särskilt i de delar som rör beredningen av ärendet och hur det kom till, hur utredningen har gått till och så vidare. Där har jag ingen annan mening, det var en utmärkt genomgång av sakernas tillstånd.
Fru talman! Betänkandet innehåller en genomgång av Riksrevisionen. Det finns en del fel. Det finns större fel och mindre fel. Ett mindre fel är att den kom för tidigt – alldeles för tidigt. Som vi hörde föregående talare säga kom den redan efter fyra år. Vi vet att när vi bildar en ny myndighet, dessutom genom att slå samman två gamla institutioner – åtminstone var den ena, Riksdagens revisorer, mycket gammal – innebär det vissa uppstartningsproblem, helt enkelt. Allting löper inte på smidigt från början. Det var dessutom två helt olika kulturer som här skulle smälta samman. Man skulle också ha ett tredelat ledarskap när man bildade Riksrevisionen, vilket jag tror var ganska bra. Det var en hel del stormar i början, och jag tror att man kunde känna en gemenskap och en trygghet i att vara tre chefer. 
Men detta kom som sagt alldeles för tidigt. Genom att göra så här sätter man egentligen i stället krokben för själva reformen som sådan, även om det inte var meningen. Nu, fru talman, efter sju år, hade det varit mycket lämpligare. Det är också den tid man brukar säga att man får ge nya verksamheter och nya myndigheter, särskilt en sådan här viktig myndighet. Man får ge dem den tiden för att hitta former för att sansa sig i det de gör. Det hade varit bättre att göra så. Men detta är ett av de mindre problemen. 
Ett av de större är att man nu också snävar in granskningsmandatet. Det ska vi återkomma till i höst. Jag ska därför inte lägga mer tid och krut på det i dag annat än att säga att det vore djupt olyckligt om man gick på den linje som man föreslår i betänkandet. 
Jag tycker att Riksrevisionen har hittat sina former. Den gör bra och relevanta bedömningar och den ska ha det fria mandatet, fru talman, att göra de begränsningar och de bedömningar som är relevanta. Det är det vi har Riksrevisionen till. Det är Riksrevisionen, och inte vi här i kammaren, som ska göra dessa relevanta bedömningar. 
Det är också viktigt, fru talman, att vi tittar på Riksrevisionens output. Vad är det den producerar egentligen? Det är en mängd rapporter. Jag vet att ledamöterna här i kammaren har precis lika mycket rapporter, inkommande mejl, samtal, brev och sammanträden som jag har. Det är fullt på mitt skrivbord, det är fullt i mina väskor och det är fullt i min inkorg och i min utkorg. Och så ska man läsa en riksrevisionsrapport dessutom, som kanske inte ens berör ens eget område! Hur många i kammaren har läst alla Riksrevisionens rapporter från 2003? Det har jag, fru talman, och möjligtvis också Anne-Marie Pålsson och kanske någon mer. Men vi är mycket få. Det är en mycket exklusiv skara och klubb – nästan som presidenternas klubb, fast vi inte har några. 
Poängen med detta är att det inte är så många som läser hela revisionsrapporterna. Revisionsrapporter och revisionsfrågor i sig är inte sexiga, så att säga. Det är inte kul och hett att hålla på med uppföljning. Det blir ingen politisk karriär av det, men det är det revision handlar om. Man tar en stickprovskontroll och ser efter om det man har beslutat har blivit gjort. Blev det som det var tänkt? Blev riksdagens vilja lag, och blev det också verklighet? 
Det är däremot viktigt med revisionskompetensen. Man ska läsa och man ska förstå. Man ska kritisera metoderna som Riksrevisionen har valt, till exempel. Är det rätt metoder? Ska man bara läsa rapporter, eller ska man ge sig ut på fältet? Eller är det fel? Får man en felaktig bild då? Ska man göra på ett helt annat sätt? Vilket urval ska vi ha?  
Alla ni som har läst statistik på universitetet precis som jag vet att det är en vetenskap i sig hur man gör urvalet och hur man begränsar det. Beroende på hur man gör en avgränsning kan man få helt olika resultat. Det handlar om slutsatser och relevans. Är det som man kommer fram till över huvud taget relevant? Allt det här, fru talman, hänger samman med revisionskompetensen. Hur roligt det än skulle vara tror inte jag att vi kan slå i 349 ledamöter i denna kammare att aktivt bli bra på revisionskompetens, för det är detta det handlar om. 
Det är det man inte riktigt har förstått i utredningen. Styrelsen har med åren skaffat sig kompetens. Det får man inte dag 1 och sammanträde 1, utan det skaffar man sig genom åren genom att göra fel och att göra rätt och genom att utvecklas tillsammans. Det var ingen som hade den erfarenheten när vi tillsatte styrelsen. 
Jag kan ärligt säga att mitt parti var emot att ha en styrelse. Det säger jag som Riksrevisionens ordförande. Fortfarande tycker jag att det egentligen var fel att ha en styrelse, men det som var bra med styrelsen och som vi inte alls fångar in i detta olyckliga betänkande från KU är just revisionskompetensen. Har KU verkligen tänkt sig att alla ledamöter nu ska börja plugga revision? Det är faktiskt det ni säger. Annars kommer rapporterna inte att bli värdefulla. Kan man inte ställa rätt kontrollfråga vet man inte heller hur värdefull rapporten är. 
Billy Gustafsson från Socialdemokraterna frågade tidigare hur vi ska säkerställa kvaliteten. Det var en väldigt bra fråga. Ärade ledamöter av KU, det borde ni ha tänkt på innan ni skrev det här betänkandet! Det är just detta som är problemet – det finns ingen som utvecklar kvaliteten nu. Vi kan ha olika åsikter om styrelsen – jag tyckte inte att den skulle vara där från början – men den har utvecklat den kompetensen.  
Nästa fråga som Billy Gustafsson hade var: Vem ska granska granskarna? Det är en ännu bättre fråga, men det finns inget svar på den. Nu finns det en styrelse som granskar granskaren, som står fri från granskaren. Vi granskar budget och hur man gör med personalen, vi granskar rapporter och personaltillsättningar. Jag lovar er att vi har mycket högt i tak i styrelsen. Från höger till vänster har vi samma mål, samma ambition och samma uppriktighet i omsorgen både om riksdagen och om Riksrevisionens väl och ve. Jag vill rikta lovord till samtliga partiers företrädare: Detta är en mycket bra styrelse som tar sitt uppdrag på allvar. Det är väldigt sällan några partipolitiska ställningstaganden. I styrelsen har vi gemensamt förmått att höja oss över den partipolitiska vardagen. Lycka till med att göra det i vart och ett utskott! Med ena handen ska man driva igenom regeringens politik, och med andra handen ska man säga att det är dåligt och att regeringen ska gå hem och göra om. Det går inte. Det funkar inte så! 
Detta har resten av världen förstått. Våra motsvarigheter ute i världen skulle inte komma på tanken att göra så som ni nu föreslår att riksdagen ska göra – aldrig i livet! Jag har pratat med flera ordförande i andra länder, och de säger bara: Oh dear! Are you sure? Det är vi ju tyvärr – eller rättare sagt: Ni är det, för jag är helt emot detta. 
Vi kommer att tappa kompetensen, och vi kommer därmed också att förlora granskningsmakt. Och det är mycket olyckligt. 
Utskotten kommer inte att hinna med. Finns det något utskott som har för lite att göra i dag? Var snäll och ropa från bänkarna. För protokollet kan jag säga att det inte var några röster som höjdes. Det finns inget utskott som har för lite att göra. Alla utskott har för mycket att göra. Vi hinner inte med det vi ska göra nu. Dessutom har vi själva bestämt att vi ska ha en helt annan uppföljnings- och granskningsagenda och följa upp gamla beslut som vi måste fatta.  Till detta lägger vi EU-frågor, som vi inte heller är särskilt duktiga på om vi ska vara ärliga. Det är ett stort arbete som ska till, och det måste vi också hitta tid, ork och intresse för. Och nu ska vi lägga på alla Riksrevisionens rapporter. Lycka till, säger jag. Det kommer inte att fungera. Det vet vi redan nu. 
Utskotten har redan börjat signalera att de inte kommer att orka med detta. Man undrar: Vad tänker de på? Ja, fråga inte mig, svarar jag. Fråga KU! 
I andra länder har man ett mottagande utskott som får revisionskompetensen. Man utvecklar den med åren, för den föds man definitivt inte med. Då kan man ha utfrågningar där båda sidor samtidigt får göra sitt framträdande. Riksrevisionen kan komma och ge sin bild av ett problem. Man kan samtidigt kalla regeringsföreträdare som får ge sin bild. Utskottet kan fatta beslut och gå vidare. Det är mycket bra. Man får dessutom publik uppmärksamhet, vilket flera har frågat efter här i dag.  
Detta är ett utmärkt sätt att få publik uppmärksamhet, där folket får veta hur vi använder folkets skattepengar. Det är ju inte våra egna pengar vi hanterar, utan det är folkets skattepengar. I England heter det Public Accounts Committee. Det är en bra beskrivning. Människor ska veta hur vi hanterar deras skattemedel, och det hade varit utmärkt att göra det med ett mottagande utskott som har tid att lägga på detta, erfarenhet i revisionsfrågor och som dessutom kan granska den som granskar och ställa kvalitetsfrågor. 
Det finns en annan dimension av detta. Hur gör man när en revisionsrapport spänner över många områden? Någon säger att vi kan ha ett sammansatt utskott. Hur gör vi då när det är fyra, fem eller sex utskott som är inblandade? Ska vi hitta tider som passar alla sex, och vem ska ha hand om själva frågan? Hur gör vi sedan med erfarenheter från detta – vem tar det ansvaret? Ingen. Den erfarenheten kommer att försvinna ut. 
Man sätter samman ett sammansatt utskott för en riksrevisionsrapport. När det sedan kommer en ny rapport, ska man då sätta till ett till utskott? Nej, då hinner man inte, för man ska ta hand om EU-frågor eller det är något annat som ska debatteras. Så kommer det att bli. Vi kommer inte att hinna med. Vi kommer att förlora granskningsmakten. 
I början nämnde man det tredelade ledarskapet, och nu säger man att det ska finnas kvar. Där är alla de tre lika mycket värda, fast en är värd lite mer än de andra fast samtidigt lika mycket. Det är ingen bra ordning. Det var kanske värdefullt i början att man var tre, för det stormade mycket, men nu hade det varit klokt av KU att sätta ned foten och säga att vi ska ha en myndighetschef. Det är bra för det utåtriktade arbetet, och det är bra för personalen och det inåtriktade arbetet att ha en tydlig chefsröst.  
Det insynsråd som man ska sätta till förlorar alla befogenheter. Styrelsen är i dag ett väldigt relevant bollplank, för man har makten över budgeten. Det är något helt annat än att vara ett insynsråd med en totalt blank agenda. Jag kan bara gissa hur mötena kommer att gå till och hur attraktiv den placeringen kommer att vara. Jag tror inte att den blir särskilt attraktiv. 
Varför gör man då inte som i andra länder? Varför vill vi förlora makt? Det kan jag inte svara på. Jag har en känsla av att vissa ärenden tenderar att rinna igenom ganska oantastade. Det här är ingen lätt materia att sätta sig in i. Det finns utredningar som ligger till grund för att riksrevisionsreformen blev som den blev. Det finns delade utredningar i detta. Man måste känna till revisionsfrågor och hur det fungerar. Man måste känna till kvaliteten på rapporterna och hur metodutveckling och så vidare fungerar. Det är inte lätt. Jag tror att det här är ett sådant sällsynt ärende som väldigt få egentligen har satt sig in i och läst själva betänkandet, och det är dess värre ännu färre som har tänkt sig in i konsekvenserna. 
Fru talman! Liksom Pontius Pilatus tvår jag  mina händer.  
Jag och min son Karl brukar jämföra vad vi ska göra under våra veckor innan jag åker i väg. Han hade en musikuppvisning i går som jag naturligtvis missade. Jag skulle vara här i dag. Jag sade att jag nog blir ganska ensam i den här debatten. Jaha mamma, sade han, är det du mot alla? Jag sade att det nog blir nästan så – några pålitliga kamrater kommer nog också att gå upp. Då tänkte han en stund, och sedan frågade han: Mamma, har du rätt eller fel då? Jag tror faktiskt att jag har helt rätt, sade jag, men jag blir ganska ensam. Då tänkte han en stund igen, sedan sade han: Mamma, då ska du stå fast vid det. Tala om vad du tycker, för det är rätt även om alla andra tycker tvärtom!   En klok son det där. .
Jag gör precis som min son säger i det här fallet. Jag ska rekommendera riksdagen att faktiskt läsa betänkandet och att återförvisa ärendet till KU, men jag yrkar inte på det, utan jag yrkar bifall till min motion K7. 
 
I detta anförande instämde Anne-Marie Pålsson (m). 

2010/05/29 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En bro tillbaka till arbete

I dag har vi presenterat rapporten ”En bro tillbaka till arbete”. Detta är Riksdagsgruppens genomförda studiebesök under våren. Den ger en annan bild av sjukförsäkringsreformen än vad oppositionen gör. Reformen har, trots behov av en del justeringar, så här långt blivit en succé med nya livschanser för dem som då iskal…lt sorterades ut av den tidigare vänsterregeringen. Många bra erfarenheter kommer att byggas in i det fortsatta arbetet med att bygga Sverige bättre och mänskligare för framtiden.

www.folkpartiet.se

2010/05/25 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En djungel för företagarna!

I går eftermiddag hade vi debatt i kammaren, bla om nya saker för företagarnas trygghetssystem. Bifogar mitt inlägg nedan. Vad tycker du?

Anf. 8 EVA FLYBORG (fp):      20/5 2010

Herr talman! Det var nog fler som instämde i det där anförandet, men vi har inte med oss våra kort. Vi instämmer från talarstolen. Det kanske går lika bra. 
Herr talman! Jag ska inte alls vara långrandig i dag. Jag kan också konstatera att jag i varje ord kan instämma med föregående talare, det vill säga Tomas Tobé och Annika Qarlsson. Jag vill inte förlänga debatten i onödan utan instämmer i deras anföranden. 
De här frågorna ligger mig personligen väldigt varmt om hjärtat. Jag har i många år drivit företagarfrågor i näringsutskottet sedan jag kom in i riksdagen 1994. Vi i den nuvarande Alliansen har kämpat hårt tillsammans, också 1994 med sällskap av Miljöpartiet till sist. Men vi har alltid mött hårdnackat motstånd från vänstersidan. Man har hållit emot de här reformerna länge. Man har gjort det ståndaktigt, hårdnackat och ganska kompromisslöst – till nu. Det är väl bra att man kan ändra sig, men lite av det gamla kan man i alla fall märka i Patrik Björcks inlägg. Det är inte med någon större glädje han yrkar bifall. Jag har inte sett Patrik Björck eller vänstersidan göra vågen här i dag, men det är bra att ni instämmer och att vi är överens. 
Man måste naturligtvis stötta alla de människor som utgör de välståndsbildande krafterna, ett begrepp som Bertil Ohlin myntade redan på 40-talet och som användes mest på 40- och 50-talet. Sverige var under 50-talet en småföretagarnation. Vi bestod av småföretagare. Man kunde ha en liten målarhandel, en liten snickeriverkstad eller en liten bilverkstad. En liten specerihandel på hörnet hade vi hemma hos oss, och det hade ni hos er också. Vi måste komma dit igen. 
Vad är det då som behövs? Jo, vi behöver ta bort Krångelsverige. Vi ska inte ha företagare som tvingas vara byråkrater. 20 000 sidor med lagtext har man som företagare att rätta sig efter, och gör man inte det kommer någon och tar en i örat förr eller senare. Dessutom vill alla lyda lagen. Så är det. Det är utgångspunkten för alla, privatpersoner och företagare. Hur ska man kunna göra det egentligen? Det är fullständigt orimligt. Det här vet jag att Näringsdepartementet och alliansregeringen jobbar mycket hårt med, men med en så enorm flora av lagar, förordningar, regler och annat som går in i varandra blir det nästan omöjligt att röja i denna djungel. 
Herr talman! Jag brukar jämföra med när jag repar ljung på mitt sommarställe. Rycker man i en planta här darrar det till 40 meter längre bort, därför att de har förbindande rottrådar mellan varandra, de uslingarna. Det hjälper inte att man tar den ena – man måste ta alltihop, även 40 meter bort. Så komplicerad är också den regelhysteri som vi har lyckats skapa under vänstermajoritetens långa regeringsperiod i Sverige. Det är det här, herr talman, som vi kämpar emot med näbbar och klor, och det är inte lätt. Men vi går framåt, och vi lyckas bra med denna ljungrepning i företagardjungeln. 
Jag har sagt det tidigare: Ungefär en miljon svenskar bär på en företagsidé. Det är fantastiskt bra. Är svenskar stela och tråkiga? Nej, inte alls! Svenskar är bra och pigga entreprenörer och uppfinnare med goda idéer, bra utbildningsnivå och trygga försäkringssystem. Vi kunde inte ha det bättre! Varför är då inte Sverige en företagarnation, som vi var på 50-talet? Hur ska vi kunna göra för att underlätta för var och en? Det finns säkert några här som bär på en affärsidé. Jag slår mig tusan på att minst tre fyra fem bär på en bra idé som skulle kunna kreera jobb här i Sverige. 
Men, herr talman, vad händer i Sverige när man får en god idé? Stöttas man? Nej. Har man system som gör det lättare att gå mellan att vara anställd och att vara företagare? Nej. Har det varit tryggt att göra det? Nej, absolut inte – inte förrän nu, när vi får en alliansregering som gör det. 
Hur ska man mer kunna underlätta? Jo, man kan till exempel se till att ha företagsamhet på schemat i skolan. Det ska börjas när barnen är små, eller hur? Vi försöker föra in en aktiv kedja; företagsamhet är inte något konstigt. Det handlar inte om någon bildirektör eller fabrikör med en hög hatt, utan det är herr Svensson och fröken Olsson, eller vilka det nu kan vara, som har en liten idé som börjar smått. 
Ni känner väl alla till den klassiska historien om hur Volvo bildades en gång i tiden. Det var på en kräftskiva, herr talman. Gabrielsson och Larson satt bredvid varandra och skrev på en servett och kom överens om att de skulle bilda ett bolag som skulle bygga bilar. Det behöver inte vara krångligare än så. I Alliansens Sverige ska det inte vara krångligare än så: en kräftskiva, en servett och en bra idé. Vi bygger broar för att göra det bättre och tryggare. 
Det ska vara lika fint att ha tjänat ihop sin miljon eller tusenlapp eller vad det nu kan handla om på företagande, på att ha haft en idé och utsatt sig själv för dygnetruntjobb, som att vinna dem på Bingolotto. Familjen, barnen, grannar, bröder och systrar – alla får förmodligen hjälpa till. Det ska vara lika fint att ha tjänat ihop den här tusenlappen på företagsamhet, på blod, svett och tårar och en god idé. Men varför är det i dagens Sverige finare att vinna 30 miljoner på Bingolotto en lördagskväll än att ha tjänat ihop dem på hårt arbete genom en egen företagsidé? Det där är en gåta som vänstersidan har att besvara när ni talar om drivkrafter i företagsamhet och i samhället i övrigt. Ni försöker på ett ganska tråkigt sätt misstänkliggöra de drivkrafter som vi alla består av. Man vill ha en lite bättre bostad eller vad det nu är. Det är inget konstigt med det. Det är mänskligt. 
Men det finns andra dimensioner i detta också. En av dem är samhällets inställning till företagarna. Vi måste ta oss ur vänstersidans våta filt av misstänkliggörande av allt som heter egna drivkrafter. Det är inget fel med dem. Om de dessutom går hand i hand med ansvarstagande för samhället, för dem som inte klarar sig i första chansen utan behöver två tre fyra fem till, är det riktigt bra. Då är det inte bara liberalt, då är det Alliansen. 
Vi behöver göra lite andra saker förutom detta. Vi behöver som sagt ha bra trygghetssystem. Att vi nu är överens om detta tycker jag är en milstolpe. I så många år har Socialdemokraterna, möjligtvis ryggradsmässigt, reagerat helt emot. Det är mycket bra att vi är överens. Men, Patrik Björck och vänstersidan, glöm inte att det inte är vi som har ändrat ståndpunkt. Vi har drivit detta i många år. Det är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som helt har bytt fot. Det är bra. Det ska ni ha kredit för. 
Herr talman! Jag vet inte om jag vill säga så mycket mer om det här. Jag avslutar detta lilla inlägg med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. 
(Applåder) 

2010/05/21 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , | 1 kommentar

Bankernas kortivran hotar integriteten

Bankernas kortivran hotar integriteten

I dag har vi haft ett mycket intressant seminarium här i Folkpartiets klubbrum i Riksdagshuset. En rapport framtagen av företaget Kontanten visar att kortbedrägerierna är större än man tidigare trott och att de ökar i antal och omfattning. Detta är något som bankerna talar tyst om.
Att bankerna hintintills i stor utsträckning har ersatt de drabbade äör bra, men detta kan komma att ändras framöver,  tecken har redan märkts. Men det talas det om möjligt ännu tystare om.

– På seminariet diskuterades bl.a hur osäkert det är att använda kort vid betalningar. En nyligen presenterad undersökning visar att det inte räcker med att man har ett sk ”kort med chip” för att man skall vara säker. Även i dessa fall finns det många och goda möjligheter att bedra eller råna kortägaren.

Ett strömavbrott eller datorhaveri kan dessutom göra att all försäljning i de drabbade affärerna helt upphör. Samhällets sårbarhet ökar med tiden när allt mer datoriseras och är beroende av el.  Tänk på hur det blev i stora delar av landet efter stormen gudrun tex. Detta är något som även sysselsätter och bekymrar de myndigheter som är satta att bevaka just dessa frågor. Våra äldre, synskadade och andra enskilda grupper drabbas också hårt av bankernas kortivran.

De av våra medmänniskor som måste ha hemhjälp tex, kommer att drabbas svårt av bankernas ivran att ta bort många uttagsautomater. Vågar man verkligen lämna ut sitt kort och sin kod till en i många fall helt främmande människa? Särskilt kommer förmodligen ytterområdena och glesbygden att vara sådana områden där uttagsautomater och servicen försämras först.

 Integritetsfrågan är också väldigt viktig men är i stort sett icke-esxisterande i denna diskussionen. Idag har butiker och andra aktörer stora möjligheter att kartlägga alla inköp som gjorts med kort, det är inte rimligt. Storebror banken ska inte få se och kunna kartlägga allt vi gör. Går vi allt mer över till kort så accelererar dnna utveckling lavinartat! Det är jag inte alls beredd att gå med på vare sig för egen del eller för mina liberala väljares del.

Därför är detta är en fråga som är viktig ur så många aspekter och det är därför som jag avser att driva den vidarevidare. Hur – ja det skall jag  fundera på under helgen. Nu skall jag strax förbereda morgondagens debatter i akammaren – införande av en nationell SFI-bonus och ett utökat trygghetssystem för företagarna. Båda två blir klara förbättringar av dagens system. Skönt.

2010/05/19 Posted by | Uncategorized | , , , , | Lämna en kommentar

Bloggstart!

Hej, I denna blogg kommer jag att skriva och tycka om lite av varje; politik, samhälle, intressanta personer eller händelser – också utanför politiken….

Det finns ju annat även utanför politiken – trots allt.

2010/05/19 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar

   

%d bloggare gillar detta: