Eva Flyborgs Blogg

Göteborgare, liberal, fd riksdagsledamot

En djungel för företagarna!

I går eftermiddag hade vi debatt i kammaren, bla om nya saker för företagarnas trygghetssystem. Bifogar mitt inlägg nedan. Vad tycker du?

Anf. 8 EVA FLYBORG (fp):      20/5 2010

Herr talman! Det var nog fler som instämde i det där anförandet, men vi har inte med oss våra kort. Vi instämmer från talarstolen. Det kanske går lika bra. 
Herr talman! Jag ska inte alls vara långrandig i dag. Jag kan också konstatera att jag i varje ord kan instämma med föregående talare, det vill säga Tomas Tobé och Annika Qarlsson. Jag vill inte förlänga debatten i onödan utan instämmer i deras anföranden. 
De här frågorna ligger mig personligen väldigt varmt om hjärtat. Jag har i många år drivit företagarfrågor i näringsutskottet sedan jag kom in i riksdagen 1994. Vi i den nuvarande Alliansen har kämpat hårt tillsammans, också 1994 med sällskap av Miljöpartiet till sist. Men vi har alltid mött hårdnackat motstånd från vänstersidan. Man har hållit emot de här reformerna länge. Man har gjort det ståndaktigt, hårdnackat och ganska kompromisslöst – till nu. Det är väl bra att man kan ändra sig, men lite av det gamla kan man i alla fall märka i Patrik Björcks inlägg. Det är inte med någon större glädje han yrkar bifall. Jag har inte sett Patrik Björck eller vänstersidan göra vågen här i dag, men det är bra att ni instämmer och att vi är överens. 
Man måste naturligtvis stötta alla de människor som utgör de välståndsbildande krafterna, ett begrepp som Bertil Ohlin myntade redan på 40-talet och som användes mest på 40- och 50-talet. Sverige var under 50-talet en småföretagarnation. Vi bestod av småföretagare. Man kunde ha en liten målarhandel, en liten snickeriverkstad eller en liten bilverkstad. En liten specerihandel på hörnet hade vi hemma hos oss, och det hade ni hos er också. Vi måste komma dit igen. 
Vad är det då som behövs? Jo, vi behöver ta bort Krångelsverige. Vi ska inte ha företagare som tvingas vara byråkrater. 20 000 sidor med lagtext har man som företagare att rätta sig efter, och gör man inte det kommer någon och tar en i örat förr eller senare. Dessutom vill alla lyda lagen. Så är det. Det är utgångspunkten för alla, privatpersoner och företagare. Hur ska man kunna göra det egentligen? Det är fullständigt orimligt. Det här vet jag att Näringsdepartementet och alliansregeringen jobbar mycket hårt med, men med en så enorm flora av lagar, förordningar, regler och annat som går in i varandra blir det nästan omöjligt att röja i denna djungel. 
Herr talman! Jag brukar jämföra med när jag repar ljung på mitt sommarställe. Rycker man i en planta här darrar det till 40 meter längre bort, därför att de har förbindande rottrådar mellan varandra, de uslingarna. Det hjälper inte att man tar den ena – man måste ta alltihop, även 40 meter bort. Så komplicerad är också den regelhysteri som vi har lyckats skapa under vänstermajoritetens långa regeringsperiod i Sverige. Det är det här, herr talman, som vi kämpar emot med näbbar och klor, och det är inte lätt. Men vi går framåt, och vi lyckas bra med denna ljungrepning i företagardjungeln. 
Jag har sagt det tidigare: Ungefär en miljon svenskar bär på en företagsidé. Det är fantastiskt bra. Är svenskar stela och tråkiga? Nej, inte alls! Svenskar är bra och pigga entreprenörer och uppfinnare med goda idéer, bra utbildningsnivå och trygga försäkringssystem. Vi kunde inte ha det bättre! Varför är då inte Sverige en företagarnation, som vi var på 50-talet? Hur ska vi kunna göra för att underlätta för var och en? Det finns säkert några här som bär på en affärsidé. Jag slår mig tusan på att minst tre fyra fem bär på en bra idé som skulle kunna kreera jobb här i Sverige. 
Men, herr talman, vad händer i Sverige när man får en god idé? Stöttas man? Nej. Har man system som gör det lättare att gå mellan att vara anställd och att vara företagare? Nej. Har det varit tryggt att göra det? Nej, absolut inte – inte förrän nu, när vi får en alliansregering som gör det. 
Hur ska man mer kunna underlätta? Jo, man kan till exempel se till att ha företagsamhet på schemat i skolan. Det ska börjas när barnen är små, eller hur? Vi försöker föra in en aktiv kedja; företagsamhet är inte något konstigt. Det handlar inte om någon bildirektör eller fabrikör med en hög hatt, utan det är herr Svensson och fröken Olsson, eller vilka det nu kan vara, som har en liten idé som börjar smått. 
Ni känner väl alla till den klassiska historien om hur Volvo bildades en gång i tiden. Det var på en kräftskiva, herr talman. Gabrielsson och Larson satt bredvid varandra och skrev på en servett och kom överens om att de skulle bilda ett bolag som skulle bygga bilar. Det behöver inte vara krångligare än så. I Alliansens Sverige ska det inte vara krångligare än så: en kräftskiva, en servett och en bra idé. Vi bygger broar för att göra det bättre och tryggare. 
Det ska vara lika fint att ha tjänat ihop sin miljon eller tusenlapp eller vad det nu kan handla om på företagande, på att ha haft en idé och utsatt sig själv för dygnetruntjobb, som att vinna dem på Bingolotto. Familjen, barnen, grannar, bröder och systrar – alla får förmodligen hjälpa till. Det ska vara lika fint att ha tjänat ihop den här tusenlappen på företagsamhet, på blod, svett och tårar och en god idé. Men varför är det i dagens Sverige finare att vinna 30 miljoner på Bingolotto en lördagskväll än att ha tjänat ihop dem på hårt arbete genom en egen företagsidé? Det där är en gåta som vänstersidan har att besvara när ni talar om drivkrafter i företagsamhet och i samhället i övrigt. Ni försöker på ett ganska tråkigt sätt misstänkliggöra de drivkrafter som vi alla består av. Man vill ha en lite bättre bostad eller vad det nu är. Det är inget konstigt med det. Det är mänskligt. 
Men det finns andra dimensioner i detta också. En av dem är samhällets inställning till företagarna. Vi måste ta oss ur vänstersidans våta filt av misstänkliggörande av allt som heter egna drivkrafter. Det är inget fel med dem. Om de dessutom går hand i hand med ansvarstagande för samhället, för dem som inte klarar sig i första chansen utan behöver två tre fyra fem till, är det riktigt bra. Då är det inte bara liberalt, då är det Alliansen. 
Vi behöver göra lite andra saker förutom detta. Vi behöver som sagt ha bra trygghetssystem. Att vi nu är överens om detta tycker jag är en milstolpe. I så många år har Socialdemokraterna, möjligtvis ryggradsmässigt, reagerat helt emot. Det är mycket bra att vi är överens. Men, Patrik Björck och vänstersidan, glöm inte att det inte är vi som har ändrat ståndpunkt. Vi har drivit detta i många år. Det är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som helt har bytt fot. Det är bra. Det ska ni ha kredit för. 
Herr talman! Jag vet inte om jag vill säga så mycket mer om det här. Jag avslutar detta lilla inlägg med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. 
(Applåder) 

2010/05/21 - Posted by | Uncategorized | , , , , , , , ,

1 kommentar »

  1. Jag gillar liknelsen med ljungplantor. Det måste ränsas med beslutsamhet!

    Kommentar av Marcus | 2010/05/24 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: