Eva Flyborgs Blogg

Göteborgare, liberal, fd riksdagsledamot

Sahlin/Ohly – Klasskamp, för vem och varför?

Lars Ohly och Mona sahlin, vilket syfte fyller egentligen klasskampen idag?

”I Sverige tjänar de allra flesta ungefär som sina kollegor. Likt Don Quijote som slåss mot inbillade fiender kan man ställa frågan till Lars Ohly – vilket syfte fyller den så kallade ”klasskampen” i dagens Sverige?”


 Sveriges ekonomi är på rätt väg. Det är svårt till och med för oppositionen att hävda motsatsen. Den borgerliga alliansen har under finanskrisen fört en ansvarsfull ekonomisk politik som resulterat i att vi idag har en av Europas bäst skötta offentliga finanser. Prognoserna för den våg av arbetslöshet som följer i bakvattnet av varje ekonomisk kris har gång på gång behövt justerats ned då Sverige har klarat sig bättre än förväntat. SCB publicerade nyligen statistik för juni månad som visar på en säsongsrensad arbetslöshet på  8,1 %, alltså ungefär tre procentenheter lägre än arbetsförmedlingens prognos från förra året. Detta är fortfarande en hög siffra, men utvecklingen och riktningen är solklar. Antalet sysselsatta personer har, trots den värsta finanskrisen sedan 30-talet, ökat med ungefär 110 000 personer sedan juni månad 2006. Färre och färre står utanför arbetsmarknaden på grund av sjukdom, fler och fler ungdomar kommer i arbete, och allt med kontroll på statsfinanserna och en budget i balans.

En av de viktigaste anledningarna till det goda resultatet är regeringens förmåga att samarbeta inom Alliansen. Avsaknaden av internt käbbel har lett till att sakfrågorna satts högst på dagordningen, det har varit viktigt för Sverige. Den värsta krishanteringen är över, nu fortsätter vi arbetet med att bygga ett företagsvänligt klimat som säkrar jobben för framtiden. Folkpartiet kommer att fokusera bland annat på hur svenska innovationer kan kommersialiseras. Vi har i Sverige ett bra forskningsklimat och en högutbildad befolkning, det vi tidigare saknat är en entreprenörspolitik som möjliggjort omsättandet av patent till jobb- och vinstdrivande företag. Det har inte varit fint under den socialdemokratiska eran att starta och driva företag. Detta måste vi ändra på.

 

Mot detta ställs en vänsterkartell av partier med vitt skiljda ideologiska ursprung. Det märks när de nu tvingas kompromissa för att komma överens. Allt sedan bildandet av Vänsterpartiet Kommunisterna 1967 har partiet odlat en självbild av konflikt och funnit en stolthet i att vara kompromisslösa. I det nuvarande Vänsterpartiets partiprogram återfinns denna aggressiva retorik, värdeladdade ord som strejk, kamp och makt formar partiets självbild. Sverige har en kraftigt sammanpressad lönestruktur, eller för att prata svenska, de allra flesta tjänar ungefär som sina kollegor. Likt Don Quijote som slåss mot inbillade fiender kan man ställa frågan till Lars Ohly – vilket syfte fyller den så kallade ”klasskampen” i dagens Sverige? Är det verkligen ett självändamål att alla ska tjäna exakt lika mycket, oberoende av utbildning? Vad är syftet med att bestraffa entreprenörskap och företagande?

Att Vänsterpartiet har inflytande i de interna förhandlingarna inom oppositionen visar sig bland annat i överenskommelsen om utrikespolitiken, en rödgrön regering kommer att ”kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser”. Vill verkligen socialdemokraterna detta? Denna uppenbara dragning till konflikt på alla fronter är mycket oroväckande. Oppositionen har även haft problem att komma överens när det gäller kärnkraften. Socialdemokraternas väljare och politiker är i grund och botten  för byggandet av nya reaktorer har här fått stå tillbaka. Resultatet blir att när de väl landar i en överenskommelse, har de inte de egna leden med sig.  Samma sak gäller skolan, lärarförbundet gick nyligen ut och vädjade om en blocköverskridande överenskommelse för att förhindra att den nuvarande politiken ställs på ända efter valet. Inte bara socialdemokratin bryts sakta sönder inifrån utan hela oppositionen.

Även om den första vågen av finanskrisen verkar vara över kan det finnas anledning till oro, länder som Portugal, Italien, Grekland, Spanien och England befinner sig i besvärliga situationer. Nu är det läge att ta ansvar för landet och driva en långsiktig, hållbar politik. Hur Mona Sahlin tänker sig kunna gör det är svårt att förstå när hon har mer än en lös kanon ombord. Den 19 september är valet enkelt, ansvarsfull politik ställs emot oklara besked – om skolan, om kärnkraften, om utrikespolitiken, om framtiden. Om oppositionen tänker sig kunna erbjuda ett verkligt alternativ är det dags att komma ned på jorden och ta lite ansvar.  Jag är glad att jag inte är i Mona Sahlins skor idag.

Du kan läsa mer om Sahlin och oppositionen i Aftonbladet.

2010/08/11 - Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: