Eva Flyborgs Blogg

Göteborgare, liberal, fd riksdagsledamot

Vägen framåt

  Fortfarande inte färdigräknat efter valet, många går och väntar på besked. Ja hela Sverige väntar på att se om det kan bli en majoritetsregering eller ej. För chansen finns fortfarande kvar. Bla här i Göteborg kan vi i Folkpartiet ta ytterligare ett mandat vilket vore fantastiskt bra. Vi hoppas nu på de ännu ej räknade poströsterna och hoppas att det går vår väg. Kom igen nu Göteborg, visa var skåpet skall stå!

  Nu pågår också diskussioner om man skall släppa in Sverigedemokraterna i utskottsarbetet eller ej. Här finns såväl praktiska som akademiska hänsyn att hantera. Personligen, jag understryker personligen, så tycker jag att vi skall se till att SD släpps in på alla arenor och låta dem göra sitt riksdagsjobb som deras väljare förväntar sig av dem. Jag tror att de kommer att  upptäcka att det är betydligt mer tungt politiskt vardagsarbete som väntar dem än vad de kan föreställa sig. Vi skall i stället möta dem i kammaren och på övriga arenor i debatt om politiken. Det är det raka sättet att hantera situationen på men dessutom det kloka rent taktiskt.

Kom ihåg Voltaire och hans ord: ”Jag håller inte med om din åsikt, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att yttra den”. Liberalt och bra. Sedan kan väljarna välja. Jag tror att SD’s riksdagskarriär blir kort, inte minst därför att regeringen redan har lagt om så mycket i integrationspolitiken att det kommer att förändra situationen radikalt. Alliansen måste bli bättre på sin egen marknadsföring under den kommande mandatperioden.

 Socialdemokraterna är i kris. Det sämsta valresultatet sedan kriget och en spikrak kurva nedåt i väljarsympatier. Drar man ut kurvan i sin förlängning så åker Socialdemokraterna ur Riksdagen om bara några få val. (S) skyller på medias negativa rapportering, men det tror jag är att missa själva poängen. Sanningen är att den socialdemokratiska ledningen inte har gått i takt med väljarna och trott att det inte spelar någon roll. Men vi svenskar har fått smak på friheten och rätten att bestämma och tänka själva, och den utvecklingen kan inte sossarna vrida tillbaka.

Dessutom gillar vi kärnkraft för jobben och miljöns skull, vi gillar RUT-avdraget som betyder så mycket för så många, vi vill inte ha en ökad skatt på våra hus och vi vill inte ha höjda skatter med mindre i plånboken. Dessutom vill vi fortsätta med friskolor och alla andra valmöjligheter som Alliansen sakta men säkert byggt upp. Alliansen har bevisligen förmått leda Sverige tryggt, kompetent och säkert. Det går inte heller att vrida klockan tillbaka till en tid när statsmakten var det samma som socialdemokratin. Världen har gått vidare men Socialdemokraterna klänger sig fast vid gårdagen.

Sista striden kanske kom och gick utan att någon märkte något.

Läs mer i GP, DN, SvD, SvD, SvDExpressen, SVT, GP, Expressen, Expressen, SVT, Aftonbladet, Expressen, GP, Expressen,

2010/09/22 - Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

6 kommentarer »

  1. Jag tror som du att man inte ska börja laborera med att minska antalet utskottsplatser, det gör bara ”offer-för-etablissemanget”-diskussionen större.
    Dessutom, i utskotten sitter v-ledamöter, företrädare för ett parti med även det en smutsig historia.

    Kommentar av A | 2010/09/22 | Svara

  2. Precis.

    Kommentar av Flyborg | 2010/09/22 | Svara

  3. Fortsätt med ditt pladder om vänstern och om deras politik, vad är du rädd för? Vänd dig istället mot de otäcka högerkrafterna som vill avpolitisera hela riket genom privatiseringar och andra tokigheter.

    Kommentar av Stefan Lindholm | 2010/09/22 | Svara

  4. Hej Eva!

    Det är inte någon enkel fråga det här. Man får ta och fundera både en och två och tre gånger till innan det blir rätt.

    Demokrati innebär ju att blir ett parti invalt i Riksdagen så har de ju rätt att utföra sitt arbete. Där har du rätt, att Sd har rätt att sköta sitt arbete.

    Men, sedan är det nog som så att vi behöver rensa ut i Riksdagen. Många sitter ju där bara för att berika sig själva. De vill ha folket röst på valdagen…med svammel om att de företräder medborgarna. Men, sedan när de kommit in i Riksdagen då är folket inget värda och man struntar i dem och kallar folket för ”särintressen” osv.

    Det finns de som inte känner sig företrädda alls av våra politiker. De som känner att i princip hela samhället har vänt dem ryggen och förstört deras liv.

    Vissa beslut som togs under senaste mandatperioden var så rättsosäkra att om enskilda individer fått möjligheten att överklaga varje beslut som regeringen tagit så skulle nog många beslut få rivas upp direkt.

    Jag har tittat på ett flertal beslut och har kunnat se att det finns inget som helst underlag som stödjer era beslut, utan vi talar om totalt rättsosäkra beslut och där individen rasar rakt igenom de sociala skyddsnäten, och har ingenstans att vända sig till. Detta därför att ni har skapat ett system där helt plötsligt så har nu myndigheterna vänt sig emot den enskilda individen.

    Ta det här exemplet med konsekvenserna av det borttagna studerandevillkoret. De som drabbas rasar nu med rasande fart rakt igenom alla de sociala skyddsnäten, inklusive det yttersta skyddsnätet försörjningsstöd. Det visar sig nämligen att nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade arbetslösa akademiker som kan visa upp att de söka jobb på ett professionellt sätt och som följt alla lagar och regler och förordningar och sökt jobb aktivt över hela landet inte har något för detta. De flesta lyckas inte hitta några jobb/få några jobb och de hamnar då helt att bli beroende av kyrkan och välgörenhetsorganisationerna därför att till och med kommunerna har blivit tuffare och ger systematiskt avslag vad gäller försörjningsstöd till denna grupp av individer.

    Dvs, Sverige förpliktelser mot EU, dvs att följa både EU:s sociala stadga och Europakonventionen inte följs. Dvs, det som Sverige har skrivit under visar sig inte ens vara värt pappret som man skrivit under på.

    Sedan kan vi se att regeringens ”påhitt” FAS 3 står i strid med både artikel 4 i Europakonventionen och Artikel 4 i FN:S Universella Deklaration om de mänskliga rättigheterna.

    Att inte respektera mänskliga rättigheter är en skam för nationen, eftersom samtidigt står ni och pekar finger på andra länder och anklagar dem för att bryta mot de mänskliga rättigheterna. Ni hycklar verkligen, och inte undra på att politikerföraktet är så stort idag.

    Sedan är det omoraliskt att de som åker ur Riksdagen får inkomstgaranti som de kan leva på i princip hur länge som helst. Det finns statistik och information som visar på att vissa har levt på den här ”garantin” i nästan 20 år.

    Samtidigt finns det massvis med sjuka, arbetslösa, långtidsarbetslösa och fattiga personer runt om i landet som Sverige valt att inte se och bara vända ryggen.

    Sedan har vi de som både kan och vill jobba och som har investerat hela sin själ tid och pengar i en gedigen utbildning och som har skaffat sig en gedigen kompetens från den högre utbildningen. De söker aktivt jobb redan under sin utbildning men de släpps inte in på arbetsmarknaden, utan blir hänvisade till ”utanförskap” efter examen.

    Det här handlar inte om politik eller ideologi för min del utan det handlar om ”människovärdet”. Det handlar om människor av kött och blod som verkligen gjort sitt yttersta men som har drabbats av att samhället har vänt dem ryggen när de har ”fallen on hard times” som det heter på engelska.

    De får inte någon hjälp av arbetsförmedlingen eller de kompletterande aktörerna utan de har utsatts för lögnaktig propaganda. Detta märker de tydligt när de kommer till arbetsförmedlingen och mer eller mindre direkt blir utkastade på gatan igen.

    Kommentar av mikael | 2010/09/27 | Svara

  5. Hej Mikael och tack för din kommentar till bloggen.

    Om studerandevillkoret kan man säga att A-kassan är tänkt som en tillfällig omställningsförsäkring för den som just blivit av med arbetet. Syftet med försäkringen är att den drabbade ska ha en tillfällig ersättning medan man letar efter nytt jobb. Det är inte rätt att socialförsäkringar utnyttjas för ändamål de inte var avsedda för. Däremot så måste vi se till att drastiskt minska klyftan mellan studier och arbetsmarknad. Regeringen höjer nu även fribeloppet kraftigt just för att uppmuntra att studenter ska få möjlighet att få en fot på arbetsmarknaden medan de studerar.

    Jag delar inte din uppfattning att fas tre i jobb och utvecklingsgarantin skulle strida mot europakonventionen. Konventionen behandlar slaveri, och att likställa ett frivillig arbetsmarknadspolitiskt program med slaveri är inte rimligt. Däremot så delar jag din uppfattning att vi alltid måste se till människan och inte systemet. Om man har svårt att finna jobb eller drabbats av arbetslöshet ska det finnas ett stark socialt skyddsnät. Där har jag absolut ingen annan åsikt.

    Gällande ersättning till ledamöter av riksdagen är det så att garantin inte är avsedd som en varaktig försörjning. Inkomstgarantin är 80 procent av garantiunderlaget under det första garantiåret. Från och med det andra året reduceras garantin beroende på antalet år i riksdagen. I övrigt är garantitidens längd beroende av ålder. Inkomst från andra inkomstkällor minskar eller avslutar garantin. Jag tror att det är en försvinnande lite grupp f.d. ledamöter som avsiktligt övervägt att försöka utnyttja systemet, men efter ett antal års frånvaro från både arbetsmarknad, bostadsort och familj kan det vara svårt att snabbt finna sysselsättning. Nyligen har Riksdagen också inrättat ett nytt system som är betydligt stramare och ger mindre i ersätttning.
    När det gäller de kompletterande aktörerna så har de varit väldigt bra, inte minst för ungdomar som är mycket nöjda, men såhär i ett tidigt skede av en reform så kan det bli misstag och justeringar kan behöva göras. Då rättar vi till det, självfallet. Den loop som vi infört i systemet innebär inte att människor rensas ut, men att de får ordentliga chanser att komma tillbaka till arbete via riktiga hjälpinsatser. Klarar man det inte så omförsäkras man igen. Svårare är det inte.
    Till sist kan jag konstatera att tilltron till politiker återigen är högt, det är bra för hela samhället och underlättar dialogen. Jag förstår att du misstror systemet om du har negativa erfarenheter. I Göteborg träffar vi väljarna varje vecka i Riksdagshörnan som är ett initiativ från mig. Så gör vi här, kanske du kan föreslå det hos dig där du bor? Det är i alla fall ett sätt att diskutera problemen gemensamt. Bara då kan vi göra något åt det.

    Kommentar av Flyborg | 2010/09/28 | Svara

  6. Hej Eva! Tack för ditt svar!!

    Vi är överens om ett och annat.

    Att vi inte är överens vad gäller FAS 3, beror nog på att ni envisas med att kalla det frivilligt. Jag har granskat det här noga och har samlat in information från många olika håll, däribland från drabbade individer. Det visar sig inte finnas någon ”frivillighet” över FAS 3. De som tvingas dit ”HOTAS” verbalt och strukturellt våld används systematiskt av Arbetsförmedlingen.

    Vad som faktiskt händer ute i verkligheten, är att den som inte böjer sig för AF:s ”HOT/REPRESSALIER” blir av med hela sin ersättning.

    Således är det inte tal om frivillighet utan det är tal om ”forced labour” som det heter enligt Europakonventionen. Går man på djupet på det här vilket jag gjort så hittar jag mycket klart och tydligt i EU Charter on fundamental rights att det finns tydliga tecken på att förbudet mot att derogera från just den här artikeln är uppenbar utifrån den information som jag samlat in.

    Vad gäller ”studerandevillkoret” kan jag hålla med dig om att det är tänkt som en kortvarig lösning mellan jobb och inte något man skall leva på långsiktigt.

    Men, problemet kvarstår…nämligen den OBEFINTLIGA samverkan mellan akademi och verklighet. Särskilt gäller detta inom de samhällsvetenskapliga ämnena på i princip samtliga universitet och högskolor i Sverige. Problemet är
    att INGET händer vad gäller förändring därför att personalen där argumenterar emot alla former av samverkan med ”svepskälet” att ”vi tjänar inga pengar på att samverka med verkligheten”.

    Jag har själv hört det här gång efter gång…så jag ljuger inte.

    Det här ställer till stora problem för de studenter som närmar sig slutet av sin utbildning och som fortfarande
    trots eget ansvar och att de TVINGATS söka jobb via bemanning eller andra arbetsgivare…men blivit STOPPADE
    överallt på hela arbetsmarknaden i hela Sverige.

    För idag så är situationen så ohållbar här i Sverige för en absolut majoritet av oss nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade. Misstron är så djup mot oss från arbetsgivarna överallt i Sverige, och det märks väldigt tydligt i rapporten ”Jakten på anställningsbarhet”.

    I den rapporten förekommer till och med som jag upplever det hela ett mycket kränkande språkbruk där man rakt upp
    och ner drar i princip alla nyutexaminerade unga akademiker som är samhällsvetare över en kam och kallar oss ”oanställbara på den svenska arbetsmarknaden”.

    Jag personligen känner mig djupt kränkt, och saken blir
    inte bättre av att när jag försöker prata med de på AF
    jag då blir jag ännu mer ”förolämpad och kränkt”.

    Själv började jag i princip omedelbart att söka olika
    extrajobb/deltidsjobb under mina studier, men det var
    TVÄRSTOPP och rena rama ”frysboxen”. Det spelade ingen
    som helst roll hur professionellt och ansvarsfullt jag sökte jobb så drabbades jag konstant av den svenska ”frysboxen”…dvs antingen får jag bara otrevliga NEJ TACK svar.

    Tex så händer det tyvärr lite då och då att arbetsgivare där jag sökt jobb skriver ”Nej Tack…Sådana som dig behövs inte i vårt samhälle…ha ett bra liv”. Sedan är det också mycket vanligt att jag utsätts för ”tyst mobbning”, dvs inga svar alls, utan de bara ignorerar och nonchalerar mig.

    Många gånger känner jag mig utsatt för en ”systematisk mobbnings och exkluderingskampanj” när det inte spelar
    någon som helst roll vad jag gör vad gäller mitt professionella jobbsökande.

    Att bli bemött och behandlad på det här sättet är så himla kränkande, och det strider mot artikel 1 i EU Charter on fundamental rights…där det står skrivet klart och tydligt om ”Human Dignity”.

    För varje månad och år som går…så inser jag att det är något helt annat som pågår. Det är rätt så uppenbart för
    mig att det pågår någon typ av organiserad ”smutskastning”
    mot mig för det är så mycket konstigheter tex att jag blev
    ”trakasserad” av Skatteverket/Folkbokföringen.

    Jag är mycket övertygad om att det här handlar om att jag tidigare i mitt liv har bott utomlands, närmare bestämt i
    Amerika. Jag har också bott i ett av våra grannländer tidigare då jag gjort delar av mina akademiska studier vid
    Universitetet i Helsingfors där kvaliteten på den högre utbildningen är mycket högre än i Sverige. Och, vi alla vet ju hur USA-hatet fungerar i det här landet sedan en lång tid tillbaka.

    Så, den utfrysning/exkludering som jag bemöts med från arbetsgivarna och från många andra håll förstår jag nu efter att ha läst en rätt så ny bok av den tyske sociologen Ulrich Beck.

    Ulrich Beck som bland annat forskar om återflyttare och hur de behandlas, visar i sina studier att de ofta behandlas sämre än majoriteten som inte har återvandrat utan som har stannat på samma plats hela sitt liv.

    Sverige borde därför bli bättre på att ta tillvara människors kunskaper och kompetens istället för att ”stänga ute” människor som är återvandrare eller som har
    erfarenheter från andra länder.

    Det är Sverige som förlorar på att behandla människor illa så de känner att de inte längre vill bo här utan istället väljer att ”utvandra/emigrera” därför att de tex inte släpps in någonstans på arbetsmarknaden trots att de är mycket kompetenta och kunniga och trots att de sköter sitt
    jobbsökande på ett mycket professionellt och ansvarsfullt sätt.

    Jag vet också att de så kallade ”kompletterande aktörerna” på AF inte fungerar när det gäller just ”unga och unga vuxna akademiker”. De jag har pratat med säger att ”eftersom det idag och under mycket lång tid framöver enligt bland annat Saco rapporten ”Unga akademikers arbetslöshet och etableringsproblem” kommer att vara långtidsarbetslöshet, dvs dessa kommer inte att släppas in under de närmaste 4-6 åren…så kan vi inte hjälpa till då vi bara får jobba med varje enskild individ i 3 månader”.

    Så, för många finns ingen hjälp att få, utan enda alternativet är i princip att utvandra/emigrera från Sverige och det permanent.

    Att det i princip är TOTALSTOPP för alla unga akademiker
    vad gäller att få tillgång till den svenska arbetsmarknaden märker jag själv.

    Trots att jag är mycket flexibel och aldrig försöker ställa till problem för någon , och alltid uppträder på ett trevligt och ansvarsfullt sätt när jag söker jobb så är det HELT stopp. Snart är jag uppe i 40.000
    NEJ TACK svar och INGA som helst positiva svar.

    Jag har följt alla lagar och spelregler som finns i Sverige
    men inte har jag haft något för det!.

    Själv så känner jag mig faktiskt utsatt för en aktiv mobbnings och exkluderingskampanj, och snart överväger
    jag att göra som många andra att flytta någon annanstans
    för det säger sig självt att det inte går ihop ekonomiskt
    att aldrig komma någonstans på arbetsmarknaden utan vara
    icke önskvärd överallt på arbetsmarknaden i Sverige.

    Så för att inte bli galen/tokig eller psykiskt knäckt av den exkludering som drabbar mig konstant oavsätt hur ansvarsfullt och professionellt som jag söker jobb överallt i Sverige så som lagstiftningen föreskriver, så har det enda alternativet varit att bara fortsätta att söka nya kurser för varje termin år in och år ut trots att jag egentligen är färdig med mina studier och tog ut examen 2006.

    Jag har till och med skaffat mig en internationell profil på min kompetens utan att det har kostat staten något då
    jag har fått ”tigga ihop” pengar på annat håll för att ens
    överleva.

    Under den tid jag fanns registrerad på Arbetsförmedlingen…vilket var under mycket lång tid
    så hade NOLL personer visat intresse för eller tittat på
    mitt elektroniska CV hos Arbetsförmedlingen.

    VAD BÖR SVERIGE GÖRA DÅ?

    Här är några kloka saker som jag tänkt ut:

    1) Titta på den kanadensiska modellen med den federala
    modell för samverkan mellan akademi och verklighet
    som benämns ”Federal Student work experience program”
    därför att den är den bästa modellen i världen och
    har de bästa resultaten vad gäller vägen in på
    arbetsmarknaden efter examen.

    2) Sverige skulle också kunna titta på det brittiska
    partnerskapet ”Working links” som är mycket duktiga
    på att jobba med att hjälpa de som inte släpps in
    någonstans på arbetsmarknaden. Vad man gjort där
    framgångsrikt är dels att man har en helt annan
    attityden till människan än vad vi har i Sverige,
    nämligen NOBODY IS UNEMPLOYABLE som man hämtat från
    Kanada och Amerika. Dels är det att man inte bara
    finns kvar som ett kortsiktigt stöd utan man finns
    kvar där hela tiden för att stödja individen…dvs
    det är inte tidsbegränsat utan man har hur lång tid
    som helst på sig för att hjälpa individen att komma
    in och etablera sig på arbetsmarknaden.

    3) Sverige kan titta på hur Non-profit organisationen
    Cincinnati works jobbar för att hjälpa de som har
    det extremt svårt att komma in någonstans. Just deras
    långsiktighet vad gäller stöd och hjälp till individer
    som annars skulle lämnas ”vind för våg” av samhället
    har visat fantastiska resultat vad gäller människors
    väg in och etablering på arbetsmarknaden både lång
    och kortsiktigt.

    4) Sverige skulle också kunna lyssna bättre på oss som
    vet hur verkligheten ser ut för unga och unga växna
    arbetslösa akademiker och hur arbetsmarknaden ser ut
    utanför Sverige och EU. På så vis skulle vi kunna
    etablera en samverkan med Amerika och Kanada så att
    de arbetsgivare som söker nya medarbetare via
    tex Monster.com, Monster.ca, Simplyhired.com,
    Simplyhired.ca, Idealist.org och Indeed.com skulle
    kunna matchas bättre mot lediga jobb än vad som det
    görs idag. Dessa databaser används nämligen INTE ALLS
    av Arbetsförmedlingen idag och inte heller av de så
    kallade ”kompletterande aktörerna”.

    5) Gör det enklare för arbetslösa att få den
    ”work authorization” som behövs för att kunna arbeta
    i Nordamerika istället för att behöva gå
    långtidsarbetslösa hemma i Sverige och tappa allt hopp.

    6) Ge nya direktiv till Arbetsförmedlingen vad gäller vilka
    jobbdatabaser de skall jobba med. Tex bör det skrivas ett
    nytt direktiv där man direkt hänvisar till tex:

    Monster.com , Monster.ca, Simplyhired.com, Simplyhired.ca
    Idealist.org, och Indeed.com

    Jag vet att dessa jobbdatabaser innehåller massvis med
    relevanta lediga jobb och det är en himla fart i den
    Nordamerikanska och den Australiska arbetsmarknaden.

    De som vill veta mer om det här får gärna besöka min
    personliga sida på Facebook där jag skriver om det här
    och lägger upp länkar till intressanta internationella
    och nordamerikanska jobb inom många olika branscher.

    Då skulle de se att jag har mycket att tillföra
    vårt samhälle,och kanske skulle de då ge mig en ärlig
    chans istället för som nu köra med ”utfrysning och
    exkluderinging”.

    Mvh

    Mikael

    Kommentar av mikael | 2010/10/21 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: