Eva Flyborgs Blogg

Göteborgare, liberal, fd riksdagsledamot

Vem skall bestämma över min egen död?

Idag debatterar Riksdagens socialutskottets betänkande SoU14. Den handlar om hälso-, sjukvårds- och tandvårdsfrågor.

Insprängt på några sidor finns det ett kort avsnitt som behandlar en motion om något som berör alla människor till sist, vår egen död. Motionen tar upp frågan om vem som har rätt att besluta om vårt eget livsslut och menar att det borde  vi själva få göra, inte vare sig läkaren, politikerna eller bibeln. Ganska självklart? Jo, för en förkrossande majoritet av svenska folket, men inte för de politiska partierna. Ännu.

Jag finner allvarliga fel vid utskottets behandling av vår motion. Hela utskottets resonemang behandlar de livsuppehållande metoder och processer som finns att tillgå, inklusive sedering. Det är i och för sig bra att detta nu klart framgår att det är möjligt med  kontinuerlig sedering. Det är också bra att man nu fastslår att man självklart kan få avböja eller avsluta livsuppehållande insatser om man så själv vill. Allt gällande om en läkare bedömer en beslutsförmögen till detta. Men vår motion handlar inte alls om det utskottet väljer att prata om, vår motion handlar om respekten och rättigheten för varje människa att få avsluta sitt liv i lugn och värdighet, med samhällets stöd och i en rättssäker process. Inte att till varje pris hålla liv i döende, svårt plågade människor. Utskottet väljer att helt bortse från det vår motion tar upp och föreslår. Varje motion som väcks av en ledamot av Sveriges Riksdage har en rätt att bli behandlad av Riksdagen. Det har faktiskt inte vår motion blivit och därför borde utskottet få bakläxa på sitt eget betänkande.

Samhället förändras varje dag. Det som var omöjligt igår är möjligt idag. Det kan handla om rymdresor, genmanipulation, surrogatmödraskap, diktatorer som kastas ut eller om att livslängden ökar för oss människor. Vår syn på saker förändras också över tiden. Elvis Presley med sina vickande höfter tyckte man var skadligt för den unga generationen, Beatles långa hår (över öronen och ned i pannan) såg med förfäran av en del, en ensam ogift mamma var en skam för den övriga familjen, idag är det fullt normalt, helt ok. Att vara homosexuell sågs för inte så länge sedan som en sjukdom och i många länder brottsligt och belagt med höga straff. Det är helt borta idag. När frågan om aborter kom upp var det en massiv protestvåg och ett fullständigt ramaskri, särskilt från vissa grupper, men i ljuset av kvinnans självständighet och rätt till sin kropp så ändrades den allmänna uppfattningen i frågan och de som var emot fick acceptera att samhället helt enkelt gått vidare och ändrat åsikt. Det är bara några exempel på hur  samhällets uppfattning radikalt förändras över tid. Det som var fel då, är rätt nu. Och så måste det få lov att vara. Det är själva grunden, drivkraften för människans existens. Vi utvecklas och förändras.

Även denna frågan, om självbestämmande vid livets slut, dödshjälp, måste få debatteras på ett sansat och omdömesgillt sätt. Den moteld som möter oss som står bakom motionen, och fler med oss, är inte sällan lika hård som den som dåtidens abortförespråkare mötte. Inte sällan med liknande argument och från liknande grupperingar. Vi motionärer menar att människor har en rätt till seina egna kroppar, sitt eget liv, har rätt till sin egen död. En människa som står inför sin egen snara död skall int5e tvingas att pinas ihjäl utan få den lindring eller hjälp man behöver. Den hjälpen kan ibland vara att få avsluta ett liv i plågor och själv få bestämma, när och hur man vill avsluta sitt liv. Ett värdigt liv, en värdig död.

Omvärlden då? Ja vi vet att flera länder har lagstiftning på plats och att fler länder följer i den riktningen, bla Kanada,  flera grannar i europa och flera stater i USA. Senast var det Storbritannien som nu har ändrat lagen så att den som hjälper en nära anförvant eller vän att ta sitt eget liv, inte skall bli åtalad för medhjälp till dråp eller annat. Undersökningar som gjorts i Sverige visar att en förkrossande majoritet (ca 80%) av svenska folket stöder  rätten att själva få bestämma över sin egen död. I Finland har motsvarande undersökning precis gjorts och där hamnade man på ungefär samam siffror som i Sverige, 77% positiva. Vi vet att SMER (Statens Medicinskt Etiska Råd) inte tycker att den palliativa vården fungerar som den skall, att den har för dålig kompetens, att det är få platser där den över huvud taget finns och att uppföljningen är för dålig. Så utskottets antagande om att allt nu är bra är en missbedömning. Dessutom landar SMER i slutsatsen att läkare i speciella fall skall ha rättighet att förskriva läkemedel vid ett självvalt livsslut skall utredas. Precis det som vi motionärer menar är rimligt och en balanserad väg framåt.

Det är i grunden mycket olyckligt att en liten minoritet skall få hindra en modern syn på rätten till våra egna liv och vår egen död. Jag uppmanar alla Riksdagsledamöter att tänka själva i denna frågan, den är inte ett dugg partipolitisk, den är allmänmänsklig. Den är inte en fråga om religion, utan om lagstiftning. Den är en fråga om liv och död.

Till sist; en personlig eloge till Dagens Nyheter som på såväl ledarplats som debattplats visar att man är en sann liberal tidning.

*           *              *            *             *         *           *             *        *          *         *         *          *           *           *            *         *              *            *             *            *            *         *        *           *

Vår gemensamma motion;

Självbestämmande vid livets slut Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om människors självbestämmande vid livets slut.

Motivering Man kan ibland få höra att vården ska vara i livets tjänst, och det låter ju bra. Men livet omfattar även den sista tiden i livet och döden. Vården ska därför också omfatta denna tid.

Vi tycker idag att det är självklart att vi människor själva bestämmer över våra liv och kroppar. I dag är det också självklart att vi accepterar kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar även när det gäller t.ex. abort. Samhället har accepterat att kvinnor bestämmer själva och läkare ansvarar inom den normala sjukvården. Men så har det inte alltid varit. När den debatten startade var det demonstrationer och upprop, läkarsamfundet var helt emot och religiösa samfund protesterade. Respekten för den enskilda individen segrade dock och motståndet inskränker sig idag i stort sett till olika religiösa grupper, dock inte alla. Nu har en ny fråga av samma karaktär börjat diskuteras – vem har rätt att besluta om våra kroppar när vi närmar oss livets slut? Är det politikerna och lagboken? Eller läkarsamfundet? Eller bibeln  och religiösa samfund? Vi menar att det måste vara den enskilde själv, precis som i alla andra delar av livet. Det är också självklart att det är lika rätt att samhället ska stötta och hjälpa i denna del av livet. Kanske ännu viktigare just här.

Utgångspunkter för vårt ställningstagande är att det är utmärkt med den palliativa vården och att den behöver mycket större resurser. Samtidigt lever vi längre och längre vilket är positivt på alla sätt, men det ställer också mycket högre krav på palliativ vård och droganvändning än tidigare. Detta behov ökar för varje år. Men vi vet också att droger inte kan hjälpa alla och att många av dem det hjälper blir tillvanda och behöver så stora doser att det i sig är livshotande. Palliativ vård står inte i något som helst motsatsförhållande till ett ökat självbestämmande vid livets slut.

Frågan om döden är känslig i vårt samhälle idag. Men den måste kunna diskuteras utan de övertoner av biblisk och gudomlig inblandning som mer ställer till problem än hjälper. Lagstiftningen måste stå fri från partisk påverkan, av vilket slag det än månde vara. Lagstiftningen ska skydda den enskilda, värna hennes rättigheter och skyldigheter, säkerställa likabehandling inför lagen och upprätthålla själva samhällsstrukturen. Men lagstiftning och politiker måste också vara i takt med sina medborgare. Annars uppstår en klyfta, en gråzon där människor struntar i lagen och agerar ändå, men då utan rättssäkerhet och insyn. I frågan om självbestämmande vid livets slut anser vi inte att det är bra med detta enorma gap mellan människors uppfattning i frågan och det politiska systemets inställning. I Sverige har ett par olika mätningar gjorts och där pekar resultatet på att stödet för egenmakt vid livets slut stöds av 80–90% av befolkningen. Nu kan riksdagen inte vägra ta i frågan längre. Det har därför bildats ett partiöverskridande nätverk i riksdagen för att bättre kunna belysa och debattera denna fråga. En klok och omsorgsfull beredning av förändring av lagstiftningen är nödvändig. Där kan debatten i sig komma att ge värdefulla insikter.

Statens medicinsk-etiska råd (Smer) har under ledning av Daniel Tarschys utrett frågan om självbestämmande vid livets slut (dödshjälp) under ett par års tid. Utredningen har lagt fram en rapport som rekommenderar regeringen att ta fram underlag för att kunna genomföra en lagstiftning som ger patienterna makt att bestämma själva vid livets slut, med samhällets stöd. Detta är bra och vi ställer oss bakom Smers slutsatser. Vi vill även att man bejakar den delen där en läkare kan hjälpa dem som inte själva är i stånd att utföra handlingen.

En lagstiftning måste också inkludera de närstående som på liknande sätt kan bli inblandade i en patients sista tid och vilja. Här har man helt nyligen fattat just ett sådant beslut i Storbritannien. Där skyddas numera nära anförvanter som hjälper dödligt sjuka patienter att avsluta livet.

Det är bra. Vi borde kunna göra detsamma i Sverige. Tyvärr är verkligheten i dag en annan hos oss där vår lagstiftning hänvisar människor att fortsätta plågas eller begå våldsamma självmord. Inte sällan är skjutvapen inblandade, fordon av olika slag eller med hjälp av någon i sin närhet. Inte sällan misslyckas försöket med utökat lidande som följd.

Liknande lagstiftning finns redan i flera länder runt om i världen, inte minst i Europa, och fler är på väg. Vi menar att dödligt sjuka människor där ingen bot längre finns att få, efter en rättssäker process och rigorös kontroll, ska kunna ha möjligheten att få avsluta sitt liv på egna villkor. Våra medmänniskor ska inte behöva resa utomlands för att slippa ständiga plågor, det är omänskligt att försätta dem i den situationen. Ingen sk behöva dö ensam pga. svensk lagstiftning och ett politiskt system som inte vågar ta i frågan.

Vi anser att i Sverige ska ingen behöva plågas till döds. Vi anser att det även här måste finnas utrymme för en lagstiftning som ger dödligt sjuka människor med mycket stora plågor rätt att avsluta sina liv i lugn och värdighet med hjälp av samhället i en rättssäker process. Vi uppmanar regeringen att utan ytterligare fördröjning tillse att en sådan process kan komma igång.

Vi vill att människans vilja ska respekteras och stöttas av samhället, även i livets slutskede.

Stockholm den 5 oktober 2011
Eva Flyborg (FP)
Helena Leander (MP) Staffan Danielsson (C)
Fredrick Federley (C)

DN, DN, SvD,

Annonser

2012/04/18 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Vindkraften möter allt mer motstånd

 Vindkraften har av många inom den forna linje 3 rörelsen och dagens miljöaktivister varit själva huvudverktyget och ibland även målet med miljöarbetet.  Vindkraften har stått som en symbol för vägen mot framtiden. Nå, den utgör i dagsläget ca 2% av dagens elproduktion i Sverige, så det är ett relativt blygsamt bidrag den lämnar. Den koldioxidfria kärnkraften och vattenkraften står för 98%, och de har inga subventioner. Tvärt om, de har extra skattepålagor för att…   Ja. Vindkraftsindustrin däremot får stora skattelättnader och direkta subventioner, som till stor del distribueras genom de sk. elcertifikaten. Denna kostnad läggs direkt på alla medborgare i form av många miljarder i högre skatt. Saken görs inte bättre av att just vintertid står många vindkraftverk stilla, antingen för att de frusit sönder, inte klarat isbildningen på vingarna eller att det helt enkelt inte blåser.

Tyvärr så är vindkraften inte särskilt effektiv, nej den är tvärt om väldigt ineffektiv. Effektiviteten ligger mellan 0-20%, beroende på läge, årstid, storlek och hur mycket det blåser just den dagen. En riktigt ineffektiv och opålitlig kraftform således. Detta har man nu konstaterat i Storbritannien och Holland. I The Times kan man läsa följande artikel idag;  ”Britain’s leading renewable energy company has reported a 20 % fall in the amount of electricity produced by its wind turbines. The news came as official figures revealed that on December 30, an exceptionally still day, Britain’s 3,000 operational wind turbines produced only 0.04 % of the country’s power. The Energy Minister Charles Hendry told The Times that the figures proved the urgency with which other forms of low-carbon generation needed to be developed”. Artikeln fortsätter i samma stil och avslutas med att de nu arbetar med olika elmarknadsreformer.

I dag kommer även uppgifter (European Energy Review) om att Holland har förlorat tron på vindkraften, är på väg att överge sin tidigare vindkraftstrategi och välkomnar för första gången på många år en nybyggnation av kärnkraft i landet. Holländarna, som bara har ett mindre kärnkraftverk, har här gjort en tydlig energiresa. Först skulle all kärnkraften avvecklas, sedan sköts avvecklingsåret upp, sedan togs beslutet bort och nu välkomnas ansökningar att bygga ny kärnkraft. Precis som i Sverige har opinionen svängt kraftigt till kärnkraftens fördel. Intressant i sammanhanget är Storbritanniens beslut att bygga 25 nya kärnkraftverk.

 Folkpartiet  ställer sig inte bakom hotet att avskaffa det kommunala vetot mot nybyggnation av vindkraft. I förslaget som framförts av miljöminister Andreas Carlgren hävdas att det nationella intresset av förnybar energi bör vara styrande. Hot om lagstiftning vinner däremot inget stöd hos Folkpartiet. Det vore inte bra att avskaffa det lokala inflytandet över nybyggnation av vindkraft. Människor måste känna sig trygga med att kunna göra sin mening hörd. Det vore dåligt både för miljödebatten och för demokratin att avskaffa en lagstadgad kanal för medborgarinflytande.  Beslut måste kunna fattas av dem som upplever alla konsekvenser av vindkraftverken, det går inte att enbart se det ur ett ovanifrånperspektiv. Därför är det bra att kommunen behåller sitt veto som en sista utväg. Kraftverk, fundament och kabeldragning är industribyggnader och inte sällan ganska stora ingrepp i naturen. Vi måste ta hänsyn till att nybyggnation faktiskt kan sätta naturvärden på spel. Även efterspelet kan ge stora och ofta oanade konsekvenser där markägaren som upplåtit mark för ett vindkraftverk är skyldig att sanera marken och hugga upp en ganska stor mängd betong som dessutom är armerad. Detta avfall är klassat som miljöfarligt och måste därför enligt miljölagen deponeras särskilt hos en deponi. Detta blir för de flesta en dyr eftersanering som många inte räknat med vid ingångskalkylen.

  Sverige har en avundsvärd situation när det gäller produktion av el, vi har ett av världens renaste system med ca hälften från vattenkraft och hälften från kärnkraft. Nu vill vi komplettera dessa med det förnybara och ger kraftiga subventioner till detta. Men vi måste samtidigt ta hänsyn till människors boende- och rekreationsmiljöer.

Här tror jag att de som trycker på när det gäller vindkraften kanske inte riktigt har insett det starka folkliga missnöjet. Detta måste tas på allvar och inte sopas under mattan. Det är en fråga om respekt för den enskilda medborgaren och den demokrati vi alla värnar om.

The Times, European Energy Review,

2011/02/07 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 21 kommentarer

Nej till slopat vindkraftsveto

 Folkpartiet  ställer sig inte bakom förslaget att avskaffa det kommunala vetot mot nybyggnation av vindkraft. I förslaget som framförts av miljöminister Andreas Carlgren hävdas att det nationella intresset av förnybar energi bör vara styrande. Hot om lagstiftning vinner däremot inget stöd hos Folkpartiet. Det vore inte bra att avskaffa det lokala inflytandet över nybyggnation av vindkraft. Människor måste känna sig trygga med att kunna göra sin mening hörd. Det vore dåligt både för miljödebatten och för demokratin att avskaffa en lagstadgad kanal för medborgarinflytande.  Beslut måste kunna fattas av dem som upplever alla konsekvenser av vindkraftverken, det går inte att enbart se det ur ett ovanifrånperspektiv. Därför är det bra att kommunen behåller sitt veto som en sista utväg. Kraftverk, fundament och kabeldragning är industribyggnader och inte sällan ganska stora ingrepp i naturen. Vi måste ta hänsyn till att nybyggnation faktiskt kan sätta naturvärden på spel. Även efterspelet kan ge stora och ofta oanade konsekvenser där markägaren som upplåtit mark för ett vindkraftverk är skyldig att sanera marken och hugga upp en ganska stor mängd betong som dessutom är armerad. Detta avfall är klassat som miljöfarligt och måste därför enligt miljölagen deponeras särskilt hos en deponi. Detta blir för de flesta en dyr eftersanering som många inte räknat med vid ingångskalkylen.

 Sverige har en avundsvärd situation när det gäller produktion av el, vi har ett av världens renaste system med ca hälften från vattenkraft och hälften från kärnkraft. Nu vill vi komplettera dessa med det förnybara och ger kraftiga subventioner till detta. Men vi måste samtidigt ta hänsyn till människors boende- och rekreationsmiljöer. Här tror jag att de som trycker på när det gäller vindkraften kanske inte riktigt har insett det starka folkliga missnöjet. Detta måste tas på allvar och inte sopas under mattan.

Dessutom är förnybart inte bara vindkraft, det är så mycket mer. Själv vill jag gärna framhålla en effektivisering av vattenkraften (nej, inte bygga ut) och kanske framför allt vågkraften. Den är 5-10 ggr så effektiv som vindkraften, syns inte, hörs inte och kan utnyttja de oändliga världshaven. Nu finns även teknik för långsamt strömmande vatten, på bilden är det Minestos undervattensdrakar, vilket är en stor nyhet. Här borde vi lägga väsentligt mer forskarresurser för att komma fram snabbare med hållbara produktionslösningar. Storbritannien räknar med att täcka 10-15% av sitt energibehov av just vågkraft. Det inte så många vet är att bland de absolut ledande företagen återfinns ett antal svenska vågkraftsbolag. Här har vi en unik chans att ta en ledande position inom en ny sektor av energiproduktionen, som vi en gång hade inom den kärntekniska industrin. Sverige inte får missa denna nya chans bara för att vindkraften tar mycket plats just nu. Låt många blommor blomma i energibuketten, det med bäst förutsättningar kommer att överleva och blomstra av egen kraft.

Expressen, Expressen, DN, DN, Aftonbladet, SvD, SVT, Norra Skåne, E24, Skånskan, SR,

2011/02/04 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

SÄPO, FRA, Wikileaks och en präst

 Självmordsbombaren i Stockholm misslyckades som tur var med sitt uppsåt; att spränga oskyldiga svenskar i luften och kasta in Sverige i panik och kaos. Av de reaktioner som jag hitintills har kunnat se i press, radio och samtal människor mellan, så är vi upprörda men inte panikslagna, vaksamma men inte lamslagna. Det är bra, för i upprördhet fattas inga bra beslut. Den svenska eftertänksamheten tjänar oss väl just nu. Men det finns vissa frågor som måste ställas och besvaras; behöver SÄPO bättre verktyg, behöver också vi precis som Norge och Danmark en sammanhållen nationell strategi för att kunna hantera också den religiösa extremismen? Den politiska har vi tidigare erfarenheter av men den religiösa är ett delvis nytt fält.

Nyamko Sabuni har redan tidigare förtjänstfullt lyft dessa frågor i Alliansregeringen och startat ett förberedande arbete. Sabuni gav Försvarshögskolan ett unikt uppdrag att kartlägga den ökande radikalisering som man fått rapporter om bl.a ifrån Malmö. Det är utmärkt att detta arbete har påbörjats, nu måste det påskyndas. Här har demokratiminister Birgitta Ohlsson ett viktigt arbete att göra framöver.

   Alliansens partier är sedan länge överens om att Säpo bör kunna beställa signalspaning från FRA för att lättare kunna följa terroristgrupper och i dag ansluter sig Socialdemokraterna till regeringens förslag. (S) överger också det rödgröna vallöftet att riva upp FRA-lagen. Inte en dag för tidigt, men bättre sent än aldrig.

  På marginalen vill jag ändå trots allt kommentera den präst som figurerar på nätet i dag. Prästen ledde  i somras en grupp ungdomar från en församling i Stockholm  som representant för Svenska kyrkan. Under resan  var han klädd i en blågul T-shirt med texten:  ”Fäbodjäntan – äkta svensk hårdporr”. Detta är titeln på en hårdporrfilm från 70-talet. Förutom det grovt olämpliga i att på detta sätt legitimera hårdporr för ungdomar på väg till ett klosterbesök, till råga på allt i Svenska kyrkans namn, så gör jag också en annan reflexion som anknyter till självmordsbombaren i helgen.

Diskrepansen mellan den präktiga fasaden som präst och det privata budskapet och glorifierandet av hårdporr får mig att undra. Förstod han inte själv hur olämpligt detta var? Eller om det var medvetet, hur kan en och samma person ha två så helt olika synsätt? Och vad innebär det? Har det bäring på att vara en prydlig ung man, trebarnsfar uppvuxen i lilla Tranås, till att ligga död i ett självmordsattentat i snömodden på Drottninggatan i Stockholm?  Vi måste i vilket fall lära oss mer om dessa mekaninsmer och bli bättre på att upptäcka de varningssignaler som trots allt måste ha funnits. Att ge Säpo utökade spaningsmöjligheter är en början på det breda arbete som nu måste till.

Jag tror att det går att bevara det öppna och toleranta samhälle som vi har i Sverige, men med en ökad beredskap för att bekämpa all slags extremism. Det är i extremismen som fanatikern föds, oavsett om det är politik eller religion vi talar om. Det typiskt svenska talesättet ‘lagom är bäst’ har fått en ny innebörd.

 I dag hålls häktningsförhandlingar mot Wikileaks grundare Julian Assange i en domstol i London. Assange är häktad i sin frånvaro misstänkt för minst ett fall av våldtäkt på en svensk kvinna. Assange själv menar att detta bara är politik, men det svenska rättsväsendet ser allvarligt på händelsen. Ja, våldtäkt är allvarligt, oavsett om man är världskändis eller ej. Assange måste ställas inför domstol och prövas för de anklagelser som riktas emot honom. Detta har ingenting med Wikileaks att göra och skall inte sammanblandas.

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SVT, DN, SvD, DN, DN, SvD, SVT, SVT, SvD, SvD, DN,

2010/12/14 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer

Mona Sahlins kamrat Ohly och (bröst)pumplagen

 Vem behöver fiender när man har sådana vänner?  Ja det är inte omöjligt att Mona Sahlin tänkte så när hon och andra socialdemokrater såg SVTs utfrågning av Lars Ohly härom dagen. Vad som flög igenom hans huvud när han reducerade en nära ammningsstund till en teknisk fråga om bröstpumpar vet bara Lars Ohly själv, men han menade nog väl.  Eller ja, så väl som hans planekonomiska kommunistiska tankesätt tillåter. För allt blir ganska logiskt om man betänker att hela oppositionen vill kvotera föräldraledigheten och bestämma hur folk skall ha det i sina familjer. Kvotera mera, slå människor i huvudet med lagboken och hänvisa ganska kallt till att det ju finns bröstpumpar. MEN tala inte om kvoteringen INNAN valet, det får komma efteråt som en obehaglig kalldusch. Ganska ruttet faktiskt. Men i dagens SKOP får Alliansen egen majoritet så människor verkar ha genomskådat oppositionen trots allt. (DN, SvD, GP, Sydsvenskan, GP, DN)

 En annan pumplag är den om alternativa bränslen på våra bensinmackar. Den genomfördes trots starka protester från oss som då var i oposition. Jag vädjade personligen i Näringsustkottet till miljöpartiets representanter att tänka om eftersom vi förutsåg att pumplagen skulle tvinga in mackägarna i etanolpumpar i stället för biogaspumpar. Men de vägrade att lyssna på vår sk ”skrämselpropaganda”. Med facit i hand ett antal år senare har vi tyvärr fått helt rätt. Nu vill oppositionen ställa allt tillrätta. Det gör de med ett anslag till biogasmackar. Men de glömde att tala om att det bara räcker till 8 stycken totalt i landet. Skall man skratta eller gråta? Detta är i vilket fall ett stort miljösvek ifrån Miljöpartiet och hela oppositionen i det tysta. Men vi skall påminna dem.

Angela Merkels  Tyskland tänker nu om och satsar återigen på kärnkraften. Detta är utmärkt för miljön som slipper tusentals ton koldioxid i luften och mindre sot i människors lungor. Och naturligtvis en bättre ekonomi. Storbritannien gör en ännu större investering i 25 nya kärnkraftverk för att klara både jobben och miljön. Klart att vi behöver bygga nytt i Sverige också, det inser de flesta bedömare.  Jag kan rekommendera ett besök i London för att ta del av Britternas entusiasm och framåtanda.

Way to go Britons!

2010/09/07 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Kärnkraftsförbudet äntligen borta!

 
 

Alliansen förslag att tillåta nybyggnation av upp till tio moderna kärnreaktorer har under torsdagskvällen godkänts av riksdagen.  I och med beslutet öppnas det upp för att ersätta dagens åldrande reaktorer med nya.  Genom mer kärnkraft tar vi ett steg mot att bli oberoende av den förorenande oljan. Problemen med oljeberoende har aktualiserats i och med oljekatastrofen i den mexikanska golfen. En säkrad energitillgång skapar trygghet för företag och anställda samtidigt som industrin nu vågar investera långsiktigt. 

Länder som USA och Storbritannien under ledning av Barack Obama och David Cameron har redan lagt om sin energimix i riktning mot den rena och moderna kärnkraften. Vid mitt besök i julas i England och kärnkraftsindustrin där framgick det med all önskvärd tydlighet att Storbritanniens storsatsning på ny kärnkraft baserats på det enorma behov av koldioxidfri energi som landet nu står inför. Och till överkomliga priser som gör att det inte skapas nya ”elfattiga” i landet.
 

Den här frågan har debatterats fram och tillbaka i Sverige i över trettio år. Vi i Alliansen har nu nått en lösning som är bra för Sverige, för jobben och för miljön.  Tänk att 2 röster kan betyda så mycket. 174 ja mot 172 nej. En liten skillnad i Riksdagen men en stor skillnad för Sverige! 

Oppositionen talar redan om att detta nu skall bli en av de viktigaste valfrågorna i höst. Gärna för mig – då har vi en fantastisk Alliansseger den 19 september att se fram emot.

 

 

 

2010/06/18 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

   

%d bloggare gillar detta: