Eva Flyborgs Blogg

Göteborgare, liberal, fd riksdagsledamot

Nelson Mandela och Nobel fest

Nelson%20Mandela%20BeskurenIdag är det minneshögtid för Nelson Mandela. Världens stora samlas för att hylla en ledare och människa som var utöver det vanliga, som förkroppsligade fred och försoning. Mandela höjer sig över mängden genom sitt ledarskap, generositet, tolerans och förmåga till försoning mot sina plågoandar. Likt en klart lysande stjärna visar han oss andra vägen, både i det privata som i det offentliga. I Riksdagen höll vi samtidigt en tyst minut för att hedra Nelson Mandelas minne. Vackert och värdigt. Mandela hyllas nu av världens stora. Det gör alla vi små också.

.

I Stockholm förbereder man sig för kvällens Nobelfest. Och inte har jag fått någon inbjudan – i år heller. Tja, vad är väl en Nobelfest egentligen…  alldeles.. alldeles … fantastiskt! tycker jag.  Att fira alfred nobelnobelpristagarna är ju att fira mänsklighetens framsteg inom viktiga discipliner såsom ekonomi, fysik, litteratur, kemi, medicin  mm och det är aldrig fel.  Om Alfred Nobel och hans pris har jag bara två saker att önska;  gärna fler svenskar bland mottagarna och fler kvinnor. Visst är det bra att vi i Sverige står för och delar ut detta prisernas pris, men vi skall inte bara dela ut priset, vi borde få ta emot det själva lite oftare också. Och god hjälp har vi förstås av alla de extra miljarder som Jan Björklund och regeringen satsar på forskning och utbildning, historsikt stora satsningar. Vi behöver fler Göteborgare som Arvid Carlsson som mottog Nobelpriset i medicin.

Jag har gjort en liten heja ramsa för Jan och regeringen;  ”Sassa brassa mandelmassa, vi vill höra Nobelmedaljer rassla – Sverige, Sverige Sverige!”

 

2013/12/10 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den blomstertid nu kommer…

Fredagen den 10 juni 2010, skolavslutning för sonen. Mellanstadiet är slut, till hösten väntar 7:an och högstadiet. För ett ögonblick kommer jag ihåg min första dag i högstadiet och klass 7d på Buråsskolan i Göteborg. Magistern var gammal men jovialisk och vi var väl en av de sista klassaerna som reste sig upp när det kom in en lärare i klassrummet. Jag kommer så väl ihåg hur lärarna stannade upp med något drömmande i blicken när hela klassen reste sig upp och väntade tills vi fått en signal att sätta oss igen. Men jag skall säga er, detta var inte uttryck för någon elitskola eller kadaverdisciplin, vi gjorde det av respekt och kärlek till de lärare som utbildat, fostrat och lärt oss allt de kunde och lite till.

De lärare som jag minns med särskild värme och tillgivenhet är min lågstadielärare Anna Borg Olsén och min mellanstadielärare Egon Ronnheden. Båda dessa var av den gamla stammen – oerhört kunniga och med en egen  pondus som ingen ifrågasatte. Egon kunde plötsligt under en mattelektion utbrista i sång, pianospel, fiolspel, allsång eller ett ”nej, nu är detta för tråkigt, vi går ut och spelar fotboll i stället!” Och inte blev fröken Anna sur ens när jag brände hål i bänken i 3:e klass med en rökelse. .. (lång historia, tar den en annan gång). Annas experiment med terrarier i klassrummet slutade plötsligt när vi kom en morgon och hela skolan var fylld av djur som rymt under natten..  Alla klasser jagade syrsor hela den dagen. 🙂

Det finns många duktiga, engagerade och kunniga lärare idag, men de har en tuffare miljö att jobba i. Kepsar, ipods, mobiler, energidrycker som speedar eleverna och FB, ja allt detta och mycket mer tar kraft och energi ifrån såväl lärare som elever. Och ger mindre över till det egentliga lärandet.  Så att tala om ”kadaverdisciplin” är fel, men att kräva arbetsro är rätt, både för elever och lärare.

Problemet som få talar om är att det finns en krass verklighet bortom miljöpartiets och vänsterns flummiga skola. Den verkligheten heter konkurrens och den tar inga fångar. Obevekligt, obönhörligt, omärkligt kommer våra jobb att försvinna ifrån Sverige i takt med att vår kunskapsnivå gentemot andra försvagas. Indien och Kina stormar fram på vissa områden. Men på utbildningssidan är det nästan värre – det går inte lika fort men siktet är inställt och man arbetar oerhört målmedvetet med att höja befolkningens utbildningsnivå och låter de mest begåvade gå före. Om eller när de tar sig förbi oss, då återstår låglöneproduktion för Sverige. Som Kina var förr. Eller så röstar man på Folkpartiet och Alliansen så att vår kompetenta Utbildningsminister Jan Björklund får fortsätta sitt arbete med att stärka skolan och utbildningen, ge lärare och rektorer rätt att ta itu med störande elever, återinföra specialpedagogerna för att hjälpa dem som behöver mer hjälp eller mer tid, satsa på specialklasser för dem som har särskild begåvning att utveckla, inför betyg från 6:e klass så att man tydligt får reda på var man står för både elever och föräldrar, lärlingsutbildning för dem som är lika bra men inte vill ägna sig åt akademiska studier. Och mycket mycket mer.

Vänsteroppositionens svar är; inga läxor, inga betyg och ingen hemsk konkurrens här hemma i Sverige. 

Skojar dom?  

2010/06/11 Posted by | Uncategorized | , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

   

%d bloggare gillar detta: