De fyra musketörerna!

 Den replik som bäst sammanfattade fredagkvällens avslutande debatt i SVT var Jan Björklund. Han vände sig mot Ohly och påpekade att denne håller precis samma anförande oavsett vilken fråga som ställs i debatten. På pricken! Den sista debatten gav ingenting mer än de tidigare. Men en nyhet, ett enskilt ömmande fall (Annica Holmquist) har de sista dagarna exploaterades hårt av oppositionen. Jag tycker att det är skamligt att utnyttja sjuka människor i röstfiske när oppositionen ser makten gå dem ur händerna. Enskilda fall som fått en felaktig bedömning skall rättas till. Det är så självklart. Men vi skall absolut inte tillbaka till det gamla systemet, för det slängde ut och stängde ut människor i utanförskap på livstid. Nu hittar hela 60% någon väg tillbaka och det är egentligen den stora nyhet som vi borde glädja oss åt.

Dan före dan funderar jag på hur min egen dag kommer att se ut. Utfrågningar varvat med affischering, sista utdelningen av broschyrer och kanske minitåget runt stan. Alliansens partiledare på scenen i Nordstan kl 12.30 blir en härlig stund när vi laddar för sista dygnet. Nu skall det ju valarbetas in i det sista i år. Sista dagen för min fina valcykel. Den köpte jag med min pappa för 31 år sedan och den är still going strong. Det är svensk kvalitet det.

 De fyra oppositionsledarena börjar allt mer likna kvartetten som sprängdes.

För oppositionen blir det kanske sista natten med gänget. Jag tror inte att de kommer att ha ett lika nära samarbete under nästa mandatperiod i Riksdagen, de är allt för olika för det. En valarbetare (s) sade till en annan valarbetare ungefär så här: hälften hatar miljöpartiet och andra hälften hatar kommunisterna. Låter som ett parti som är på väg att falla sönder inifrån. Men det var ju det som hände med Romarriket också, det stagnerade och bröts till sist ned inifrån av interna stridigheter. Socialdemokraternas sista strid som det statsbärande partiet är här. De kommer att förlora den striden och jag tror att detta är början till slutet för Socialdemokratin som vi känner det. Nya vindar blåser över Sverige och de allra flesta vill kalla sig Liberaler av någon sort. Det är helt OK. Bara ni kommer ihåg vilka det är som är originalet.  Kopian är aldrig lika bra. 🙂

Folkpartiets Jan Björklund gör en fantastiskt bra första valrörelse som partiledare. Jag vill den se avslutas i TV-studion i morgon kväll som valets segrare tillsammans med Maud, Göran och Fredrik. De fyra musketörerna med dragna svärd för ett bättre och starkare Sverige.

– En för alla och alla för en!

Läs mer i SvD, SvD, DN, GP, Expressen, Aftonbladet, Expressen, Aftonbladet, DN, SVT, Expressen, SvD, Expressen, SvD, Aftonbladet, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, DN,  Aftonbladet, SVT,

Sverige har chans på Guldet!

   – Jag förstår. Inte! säger den unga killen som hejdade mig på väg hem i går. Alla är ju så lika, hur skall man kunna välja mellan partierna? Jag andas in och är redo att snabbt dra de viktigaste punkterna som skiljer oss från de andra. Men jag inser att mina ord inte kommer att nå fram, gardinen i hans ögon är redan neddragen innan jag hunnit säga ett ord. Svårt läge.

Jag försöker se det hela från hans sida. I alla media, TV, tidningar, torgmöten, debatter, reklam, valbroschyrer mm mm upprepas smarta slagord och finurliga extrapoleringar av sanningen. Är det fler arbetslösa nu eller inte? Är det bättre i skolan eller inte? Jag som själv är ett litet kugghjul i den stora valapparaten vet att på de flesta frågor kan både ja och nej vara korrekta svar. Men det beror på hur man ställer frågan.

JA det är fler arbetslösa nu, men JA det är också fler sysselsatta nu efter den värsta krisen i mannaminne. Det är ett mycket bra resultat  för det kunde blivit mycket värre. Lägg härtill att fler lämnat sjukförsäkringen (bra) och nu återfinns i arbetslöshetsstatistiken (bra, fast inte för länge) och att vi helt enkelt har blivit ännu fler (stora ungdomskullar) som i sin tur gör arbetslösheten högre (inte bra). Lägg till att den svenska ekonomin nu går som tåget och är bland topp-tre i Europa (väldigt bra), ja kanske har vi en av de starkaste ekonomierna i hela världen. Trots alla svårigheter är ca 100.000 fler i sysselsättning nu än vid förra valet, vilket är en bedrift! Alliansregeringen kan med rätta vara riktigt stolta över sin arbetsinsats.

Men allt detta kan jag inte säga för han skulle inte lyssna på ett ord.  – Du se det såhär, vi har lyckats styra Sverige så bra att vi nu är bland de starkaste i Europa. Lite som att ha häng på guldet i Champions League, som Zlatan jagar. Visst har vi gjort småfel på vägen hit, sånt drabbar alla, men totalt sett så har vi en grym chans att vinna, för våra spelare (förslag) är så bra. Och när de spelar tillsammans så blir vi oslagbara. Alliansen är det bästa laget för Sverige och med Reinfeldt (Zlatan) som lagkapten har vi siktet inställt på framtiden. Vi har koll på problemen och har en plan för att lösa dem. Vi kallar det valplattform eller valmanifest, men det spelar mindre roll. Fattar du?

 Han lyser upp och frågar om man kan se Jan Björklund som en tung libero och Maud Olofsson som center? Jag inser att vi har fått kontakt på riktigt och berättar snabbt lite mer om varför Alliansen är så bra och Folkpartiets viktiga roll med skolfrågorna och jobben. Här kommer vi in på industrin och företagens villkor, energiförsörjningen och bankernas roll i krisen. Vi skiljs åt och jag tror att ännu en väljare har bestämt sig. För Alliansen.

 När jag leder cykeln lastad med valmaterial känner jag mig lite som en gårdfarihandlare i politik. En modern variant av den glada Knallen, fast med mobiltelefon och on-line. Jag ler åt mina egna tankar och fantasier på väg hem till ännu en TV-sänd debatt.  Jag funderar på om Mona Sahlin skulle passa som Knalle? Nej, jag tror inte det, hon har liksom inget hö i fickorna. Skulle inte våga köpa en pryl av henne eller de andra i oppositionen, än mindre Sveriges framtid.

Läs mer i SvD, DN, GP, Aftonbladet, DN,  SvD, GP,  SvD, DN,