Vem skall bestämma över min egen död?

Idag debatterar Riksdagens socialutskottets betänkande SoU14. Den handlar om hälso-, sjukvårds- och tandvårdsfrågor.

Insprängt på några sidor finns det ett kort avsnitt som behandlar en motion om något som berör alla människor till sist, vår egen död. Motionen tar upp frågan om vem som har rätt att besluta om vårt eget livsslut och menar att det borde  vi själva få göra, inte vare sig läkaren, politikerna eller bibeln. Ganska självklart? Jo, för en förkrossande majoritet av svenska folket, men inte för de politiska partierna. Ännu.

Jag finner allvarliga fel vid utskottets behandling av vår motion. Hela utskottets resonemang behandlar de livsuppehållande metoder och processer som finns att tillgå, inklusive sedering. Det är i och för sig bra att detta nu klart framgår att det är möjligt med  kontinuerlig sedering. Det är också bra att man nu fastslår att man självklart kan få avböja eller avsluta livsuppehållande insatser om man så själv vill. Allt gällande om en läkare bedömer en beslutsförmögen till detta. Men vår motion handlar inte alls om det utskottet väljer att prata om, vår motion handlar om respekten och rättigheten för varje människa att få avsluta sitt liv i lugn och värdighet, med samhällets stöd och i en rättssäker process. Inte att till varje pris hålla liv i döende, svårt plågade människor. Utskottet väljer att helt bortse från det vår motion tar upp och föreslår. Varje motion som väcks av en ledamot av Sveriges Riksdage har en rätt att bli behandlad av Riksdagen. Det har faktiskt inte vår motion blivit och därför borde utskottet få bakläxa på sitt eget betänkande.

Samhället förändras varje dag. Det som var omöjligt igår är möjligt idag. Det kan handla om rymdresor, genmanipulation, surrogatmödraskap, diktatorer som kastas ut eller om att livslängden ökar för oss människor. Vår syn på saker förändras också över tiden. Elvis Presley med sina vickande höfter tyckte man var skadligt för den unga generationen, Beatles långa hår (över öronen och ned i pannan) såg med förfäran av en del, en ensam ogift mamma var en skam för den övriga familjen, idag är det fullt normalt, helt ok. Att vara homosexuell sågs för inte så länge sedan som en sjukdom och i många länder brottsligt och belagt med höga straff. Det är helt borta idag. När frågan om aborter kom upp var det en massiv protestvåg och ett fullständigt ramaskri, särskilt från vissa grupper, men i ljuset av kvinnans självständighet och rätt till sin kropp så ändrades den allmänna uppfattningen i frågan och de som var emot fick acceptera att samhället helt enkelt gått vidare och ändrat åsikt. Det är bara några exempel på hur  samhällets uppfattning radikalt förändras över tid. Det som var fel då, är rätt nu. Och så måste det få lov att vara. Det är själva grunden, drivkraften för människans existens. Vi utvecklas och förändras.

Även denna frågan, om självbestämmande vid livets slut, dödshjälp, måste få debatteras på ett sansat och omdömesgillt sätt. Den moteld som möter oss som står bakom motionen, och fler med oss, är inte sällan lika hård som den som dåtidens abortförespråkare mötte. Inte sällan med liknande argument och från liknande grupperingar. Vi motionärer menar att människor har en rätt till seina egna kroppar, sitt eget liv, har rätt till sin egen död. En människa som står inför sin egen snara död skall int5e tvingas att pinas ihjäl utan få den lindring eller hjälp man behöver. Den hjälpen kan ibland vara att få avsluta ett liv i plågor och själv få bestämma, när och hur man vill avsluta sitt liv. Ett värdigt liv, en värdig död.

Omvärlden då? Ja vi vet att flera länder har lagstiftning på plats och att fler länder följer i den riktningen, bla Kanada,  flera grannar i europa och flera stater i USA. Senast var det Storbritannien som nu har ändrat lagen så att den som hjälper en nära anförvant eller vän att ta sitt eget liv, inte skall bli åtalad för medhjälp till dråp eller annat. Undersökningar som gjorts i Sverige visar att en förkrossande majoritet (ca 80%) av svenska folket stöder  rätten att själva få bestämma över sin egen död. I Finland har motsvarande undersökning precis gjorts och där hamnade man på ungefär samam siffror som i Sverige, 77% positiva. Vi vet att SMER (Statens Medicinskt Etiska Råd) inte tycker att den palliativa vården fungerar som den skall, att den har för dålig kompetens, att det är få platser där den över huvud taget finns och att uppföljningen är för dålig. Så utskottets antagande om att allt nu är bra är en missbedömning. Dessutom landar SMER i slutsatsen att läkare i speciella fall skall ha rättighet att förskriva läkemedel vid ett självvalt livsslut skall utredas. Precis det som vi motionärer menar är rimligt och en balanserad väg framåt.

Det är i grunden mycket olyckligt att en liten minoritet skall få hindra en modern syn på rätten till våra egna liv och vår egen död. Jag uppmanar alla Riksdagsledamöter att tänka själva i denna frågan, den är inte ett dugg partipolitisk, den är allmänmänsklig. Den är inte en fråga om religion, utan om lagstiftning. Den är en fråga om liv och död.

Till sist; en personlig eloge till Dagens Nyheter som på såväl ledarplats som debattplats visar att man är en sann liberal tidning.

*           *              *            *             *         *           *             *        *          *         *         *          *           *           *            *         *              *            *             *            *            *         *        *           *

Vår gemensamma motion;

Självbestämmande vid livets slut Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om människors självbestämmande vid livets slut.

Motivering Man kan ibland få höra att vården ska vara i livets tjänst, och det låter ju bra. Men livet omfattar även den sista tiden i livet och döden. Vården ska därför också omfatta denna tid.

Vi tycker idag att det är självklart att vi människor själva bestämmer över våra liv och kroppar. I dag är det också självklart att vi accepterar kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar även när det gäller t.ex. abort. Samhället har accepterat att kvinnor bestämmer själva och läkare ansvarar inom den normala sjukvården. Men så har det inte alltid varit. När den debatten startade var det demonstrationer och upprop, läkarsamfundet var helt emot och religiösa samfund protesterade. Respekten för den enskilda individen segrade dock och motståndet inskränker sig idag i stort sett till olika religiösa grupper, dock inte alla. Nu har en ny fråga av samma karaktär börjat diskuteras – vem har rätt att besluta om våra kroppar när vi närmar oss livets slut? Är det politikerna och lagboken? Eller läkarsamfundet? Eller bibeln  och religiösa samfund? Vi menar att det måste vara den enskilde själv, precis som i alla andra delar av livet. Det är också självklart att det är lika rätt att samhället ska stötta och hjälpa i denna del av livet. Kanske ännu viktigare just här.

Utgångspunkter för vårt ställningstagande är att det är utmärkt med den palliativa vården och att den behöver mycket större resurser. Samtidigt lever vi längre och längre vilket är positivt på alla sätt, men det ställer också mycket högre krav på palliativ vård och droganvändning än tidigare. Detta behov ökar för varje år. Men vi vet också att droger inte kan hjälpa alla och att många av dem det hjälper blir tillvanda och behöver så stora doser att det i sig är livshotande. Palliativ vård står inte i något som helst motsatsförhållande till ett ökat självbestämmande vid livets slut.

Frågan om döden är känslig i vårt samhälle idag. Men den måste kunna diskuteras utan de övertoner av biblisk och gudomlig inblandning som mer ställer till problem än hjälper. Lagstiftningen måste stå fri från partisk påverkan, av vilket slag det än månde vara. Lagstiftningen ska skydda den enskilda, värna hennes rättigheter och skyldigheter, säkerställa likabehandling inför lagen och upprätthålla själva samhällsstrukturen. Men lagstiftning och politiker måste också vara i takt med sina medborgare. Annars uppstår en klyfta, en gråzon där människor struntar i lagen och agerar ändå, men då utan rättssäkerhet och insyn. I frågan om självbestämmande vid livets slut anser vi inte att det är bra med detta enorma gap mellan människors uppfattning i frågan och det politiska systemets inställning. I Sverige har ett par olika mätningar gjorts och där pekar resultatet på att stödet för egenmakt vid livets slut stöds av 80–90% av befolkningen. Nu kan riksdagen inte vägra ta i frågan längre. Det har därför bildats ett partiöverskridande nätverk i riksdagen för att bättre kunna belysa och debattera denna fråga. En klok och omsorgsfull beredning av förändring av lagstiftningen är nödvändig. Där kan debatten i sig komma att ge värdefulla insikter.

Statens medicinsk-etiska råd (Smer) har under ledning av Daniel Tarschys utrett frågan om självbestämmande vid livets slut (dödshjälp) under ett par års tid. Utredningen har lagt fram en rapport som rekommenderar regeringen att ta fram underlag för att kunna genomföra en lagstiftning som ger patienterna makt att bestämma själva vid livets slut, med samhällets stöd. Detta är bra och vi ställer oss bakom Smers slutsatser. Vi vill även att man bejakar den delen där en läkare kan hjälpa dem som inte själva är i stånd att utföra handlingen.

En lagstiftning måste också inkludera de närstående som på liknande sätt kan bli inblandade i en patients sista tid och vilja. Här har man helt nyligen fattat just ett sådant beslut i Storbritannien. Där skyddas numera nära anförvanter som hjälper dödligt sjuka patienter att avsluta livet.

Det är bra. Vi borde kunna göra detsamma i Sverige. Tyvärr är verkligheten i dag en annan hos oss där vår lagstiftning hänvisar människor att fortsätta plågas eller begå våldsamma självmord. Inte sällan är skjutvapen inblandade, fordon av olika slag eller med hjälp av någon i sin närhet. Inte sällan misslyckas försöket med utökat lidande som följd.

Liknande lagstiftning finns redan i flera länder runt om i världen, inte minst i Europa, och fler är på väg. Vi menar att dödligt sjuka människor där ingen bot längre finns att få, efter en rättssäker process och rigorös kontroll, ska kunna ha möjligheten att få avsluta sitt liv på egna villkor. Våra medmänniskor ska inte behöva resa utomlands för att slippa ständiga plågor, det är omänskligt att försätta dem i den situationen. Ingen sk behöva dö ensam pga. svensk lagstiftning och ett politiskt system som inte vågar ta i frågan.

Vi anser att i Sverige ska ingen behöva plågas till döds. Vi anser att det även här måste finnas utrymme för en lagstiftning som ger dödligt sjuka människor med mycket stora plågor rätt att avsluta sina liv i lugn och värdighet med hjälp av samhället i en rättssäker process. Vi uppmanar regeringen att utan ytterligare fördröjning tillse att en sådan process kan komma igång.

Vi vill att människans vilja ska respekteras och stöttas av samhället, även i livets slutskede.

Stockholm den 5 oktober 2011
Eva Flyborg (FP)
Helena Leander (MP)	Staffan Danielsson (C)
Fredrick Federley (C)

DN, DN, SvD,

(S)äger ja till ny kärnkraft?

 Tyckte nog att Stefan Löfvén klarade sig hyggligt i Agenda i kväll, för att vara så ny i rollen som partiledare. En del saker ville han inte svara på, annat kunde han inte svara på. Men en sak verkar i alla fall säker, någon typ av förmögenhetsskatt kommer Socialdemokraterna att återinföra, vilket drabbar privata investeringar och jobben negativt. Och de kommer att lägga en straffskatt (inget jobbskatteavdrag) för den som investerar år av studier och drar på sig höga studieskulder för att utbilda sig och få ett bättre jobb med mer betalt. Mer rättvist så tycker han – jasså?

Önskar honom trots detta lycka till i fortsättningen, även om vi kommer att tycka olika i många frågor framöver. Allra bäst var att han sade ja till ny kärnkraft vid en blocköverskridande energiöverenskommelse. Det blir bra för Sverige det. Check! Tummen upp för det, Stefan!

Jag tycker också det är bra att han nämnde vågkraft som något att satsa på. Det är en energiform som vi i Folkpartiet har försökt lyfta och som har utvecklats mycket den senaste tiden. Jag vill också gärna nämna långsamt strömmande vattenkraft som ett intressant område att utforska och stödja. Vi talar här om enorma mängder vatten som strömmar långsamt runt vår jord i världshaven där energi kan utvinnas med rätt redskap. Där har inte minst vi i Sverige kommit långt med flera företag som redan har provmodeller i bruk. Och eftersom vatten har så många gånger högre densitet än luft är vattenkraft i olika former otroligt mer effektivt än tex vindkraft. Nu pågår tester i Irländska sjön med det svenska bolaget Minesto. Skall dit och titta om ett tag för att se hur det utvecklar sig. Som sagt – mycket intressant.

Det blir en spännande tid framöver där nya visioner måste formuleras och vinna stöd.

Valet 2014 är inte längre så långt borta.

Alliansen förhandlar tillsamman(s)

 Mitt föregående blogginlägg handlade om Sverige som industrination, att vi måste skapa goda förutsättningar så att industrin kan fortsätta att vara den välståndsbildande kraft man faktiskt är. Där ingår energipolitiken eftersom god tillgång till energi till stabila priser är en av förutsättningarna för mycket av den tunga svenska basindustrin. Självfallet är det också viktigt att pressa energipriserna så att elräkningarna inte skjuter i höjden för vanligt folk. Vi skall inte ha el-fattiga i vårt land. Energipolitiken lämpar sig särskilt illa för tvära politiska kast, den måste vara långsiktig och stabil. Är den inte det riskerar vi att bli utan de viktiga investeringarna i ny energiproduktion som vi så väl behöver. Sverige står inför det faktum att mycket av vår storskaliga energiproduktion inom ett antal år har blivit för gamla och måste bytas ut. Dagens Nyheter har en utmärkt ledare på temat investera i mera kärnkraft idag. Ledtiderna för sådana investeringar är inte sällan 10-15 år och prislappar på tiotals miljarder kronor. Då vill man inte att förutsättningarna ändras under beslutets gång. Ur detta föds tankarna på en bredare energiöverenskommelse över blockgränsen i svensk politik.  

Det kräver kloka politiker som verkar i samförstånd. Utbyggnaden av den storskaliga svenska vattenkraften skedde  runt mitten av förra seklet med brett politiskt stöd. Likaså fanns det starkt stöd i båda politiska blocken när besluten om investeringar i svensk kärnkraft fattades. Jag tror att detta är en del av den svenska modellen; med jämna mellanrum inser vi att vissa beslut kräver ansvarstagande utöver den vardagliga partipolitiken och börjar samtala över blockgränsen. Jag anser att detta är en sådan fråga och välkomnar därför alla som vill ge sitt bidrag till ett bra samtalsklimat. Regeringen borde därför bjuda in Socialdemokraterna till sådana samtal för att se om det finns förutsättningar för en bredare energiöverenskommelse. För Sveriges skull.  Inget Alliansparti förhandlar enskilt om detta utan det gör vi gemensamt, något annat har aldrig varit aktuellt.

Min blogg har tidigare i veckan blivit oerhört positivt uppmärksammad av såväl industri som vanliga människor som menar att sådana samtal verkligen behövs. I en intervju till Dagens Industri i veckan vidhöll jag min trevliga och vänliga inbjudan till socialdemokraternas nyvalde ledare Stefan Löfvén att komma och ta en kopp kaffe i all enkelhet. Jag ville visa god vilja och en öppen attityd till en nyvald ledare och samtidigt avdramatisera frågan en smula. För så märkvärdigt är det inte att man kan samtala med varandra, vare sig över partigränser eller blockgränser.

Egentligen är väl det enda märkliga i allt detta att en enkel kopp kaffe skall bli så uppmärksammad.  Stefan är fortfarande varmt välkommen när han vill  🙂

.

Dagens Industri, Ekot, SVT, Dagens Industri, Uppsala Nya Tidning, SvD, TT, Aftonbladet, GP, DN, Dagens Opinion,

Energi är mer än politik

I helgen var det kallt i Sverige, kanske den kallaste denna i övrigt relativt varma vinter.

 Termometern stannade på -15 i Göteborg i lördags men jag vet att det var nedåt -40 på vissa ställen i norr. De som trotsade kylan ute på stan var behärskade och ganska så få. Sådana dagar är det skönt att veta att vi i Sverige trots allt har en stabil elproduktion och att värmen inomhus inte plötsligt försvinner pga att gasen stryps ifrån Ryssland eller att vindkraftverken står stilla. Sveriges elförsörjning under den kalla vintern sköts till ca hälften var av vattenkraften och kärnkraften, en i det närmaste helt fossilfri elproduktion som övriga världen avundas oss. När kärnkraften väl är färdiga med sitt uppgraderingsarbete kan vi räkna med att den återigen kommer att vara i världsklass när det gäller effektivitet och producerad el.

Sverige är en industrination, en basindustrination. Många av våra jobb, speciellt utanför storstäderna, är beroende av att det är möjligt att förädla skog, bryta malm, processa stål och producera kemikalier. Kombinationen av rika ¬naturtillgångar och el till stabila priser är fundamentet för Sveriges välstånd. Bakgrunden till denna gynnsamma situation är kloka politiker som verkat i samförstånd. Utbyggnaden av den storskaliga svenska vattenkraften skedde runt mitten av förra seklet med brett politiskt stöd. Likaså fanns det starkt stöd i båda

politiska blocken när besluten om investeringar i svensk kärnkraft fattades. Få frågor passar så illa för snabba politiska kast som energifrågan. Det senaste beslutet i Tyskland att snabb-avveckla all kärnkraft bör leda till eftertanke. Hur mycket tänker landet tillåta sig att öka beroendet av rysk gas? Hur mycket ska de inhemska kolgruvorna och utsläppen av växthusgaser expandera? Hur påverkas industrin av högre elpriser? För vår egen del ställs frågan: Hur mycket våra elpriser riskerar att öka när produktionen i Tyskland minskar?

Om tio till femton år börjar av åldersskäl stora delar av den svenska kärnkraften att stängas. Om vi vill skapa förutsättningar för vår elintensiva basindustri att fortsätta utvecklas och konkurrera på den internationella marknaden, behövs hållbara spelregler för utbyggnaden av ny elproduktion. Allianspartiernas historiska energiöverenskommelse har lagt grunden för en sådan långsiktighet. Tankeförbudslagen är borttagen och vi har gjort det möjligt för det nödvändiga generationsskiftet av svensk kärnkraft. Vi tillåter tio nya reaktorer för att ersätta de gamla.

Trots det finns det en tvekan att fatta beslut om ny energiproduktion, eftersom det politiska landskapet kan ändras över en natt. Denna osäkerhet är inte bra för Sverige. Förmodligen kan den lösas med en ny klok överenskommelse över parti- och blockgränserna. Socialdemokraterna, med den nyvalda partiordföranden Stefan Löfvén, har nu en ledare som förstår kärnkraftens viktiga roll. Som tidigare facklig ledare för ett av de största och viktigaste industrifacken, IF Metall, så har han genom åren både i ord och handling visat förståelse för industrins villkor. En stabil och trygg elförsörjning med kärnkraft som en basresurs är en sådan grundförutsättning.

Jag hoppas därför att det nu kan vara möjligt att bjuda in Socialdemokraterna till samtal om energin och framtiden. Att undersöka om det finns sådana förutsättningar är väl det minsta vi kan göra. Och kunde vi arbeta fram en sådan blocköverskridande energiöverenskommelse skulle vi trygga både jobb och välfärd i Sverige för många decennier framåt. Det måste vara värt mycket – för alla.

Jag kan tom erbjuda mig att koka kaffe och baka bullar. Vad säger du Stefan?

 

 

I valet och kvalet

  Efter söndagens omval i Örebro och Västra Götaland med ett historiskt dåligt valdeltagande     (43,1%) är det nog många som tar sig en funderare på det kloka i skilda valdagar. Om helgens klena underlag är ett riktmärke för nivån på valdeltagandet, då blir det mycket svårare för oss som länge argumenterat för skilda valdagar. För det fina i den kråksången skulle ju vara att väljarna kunde se och koncentrera sig på just de frågorna som rör den aktuella nivån. Och de politiker som sliter i vardagens gråa allvar skulle få en välförtjänt chans att träda fram i strålkastarljuset och spela huvudrollen i debatter, utfrågningar och mediabrus. Så var det tänkt. Tyvärr var det en del debatter som ställdes in pga ringa intresse från väljarna och det hettade aldrig riktigt till i valrörelsen.

Jag vet inte om man kan säga att detta med skilda valdagar nu måste avskrivas, men åtminstonde jag har fått mig en tankeställare. Eller finns det något i just regionnivån som gör det mindre intressant för väljarna? Att regionenfullmäktige finns i Vänersborg och inte i Göteborg kanske spelar större roll än vad man tror. Eller är det för enkelt argument? Vad jag vet är i alla fall att en konstruerad politisk nivå alltid kommer att ha svårare att attrahera intresse eftersom ingen människa är ”Västragötalänning”. Däremot är vi Svenskar (Riksdag) och Göteborgare (kommunen). Det finns inget hockeylag för regionen, men det finns ett Tre Kronor och det finns ett Västra Frölunda. Jag tror också att det något blodfattiga namnet ”Västra Götaland” inte heller ger några köpsignaler. Det är för otydligt för gemene man. ”Göteborgsregionen” hade förmodligen varit lyckosammare för ett mer folkligt intresse.

57% av Västra Götalänningarna verkar i vilket fall inte bry sig om vem som styr i regionen. Det kanske inte är så konstigt att Värsttrafik är ett regionalt bolag trots allt.

Men tyvärr blev resultatet av omvalet att inget av blocken fick egen majoritet. Sverigedemokraterna gick dessutom fråmåt och den politiska situationen blir lika knepig här som på den nationella nivån. Den stora skillnaden är att i Riksdagen styrs budgetarbetet av Budgetlagarna vilket begränsar manöverutrymmet för oppositionen rejält. Så är det inte i regionen, vilket innebär ett ökat tryck på partierna att nu hitta en väg framåt. Men det gäller att veta vart man skall för att välja rätt väg. Annars kan det liksom kvitta.

Var det kanske så väljarna kände det?

DN, SvD, SVT, GP, Expressen, Aftonbladet, DN, GP,

Vår(budget)känslor i Riksdagen

  Tjo vad det var livat i holken i lördags.. Povel Ramels gamla slagdänga kan få illustrera inledningen av dagens budgetdebatt i kammaren med applåder och skratt. Anders Borg, fylld av självförtroende men också med glimten i ögat, övertygade i sin roll som världens bästa Finansminister när han med fast stämma slog fast att det går bra för Sverige.  BNP blir rekordhögt, företagen växlar upp och arbetslösheten sjunker. De offentliga finanserna är i god ordning. Socialdemokraternas nya ekonomiska talesman Tommy Waidelich hade det inte lätt. Inte blev det heller bättre av att han upprepade ordet miss-match så många gånger att det blev roligt istället för allvarligt. Inga svar gavs över huvud taget om den Socialdemokratiska politiken. Det får vi vänta några veckor på, eller ett par år tills deras nya arbetsgrupper är färdiga. Anders Borg målade en tydlig bild av gammal s-politik som nu återigen skall bli högsta mode; höjda skatter och gammal AMS-politik, betonghäckarna samlas och gläds. Hu. Nåväl, skiljelinjerna blir allt tydligare inför nästa val och det är i alla fall bra. Dagens debatt visade också tydligt att det inte längre finns något rödgrönt alternativ, klart och tydligt deklarerat ifrån talarstolen i Riksdagen av Mikaela Valtersson (mp).

Jag gläds åt alla de goda saker vi nu kan leverera, men jag tycker särskilt mycket om de nu aviserade förändringarna vad gäller företagsklimatet; ändrade 3:12 regler, förbättrad expertskatt och avdrag för forskning o utveckling, bland annat. Bra! Vi behöver ett ännu bättre företagsklimat för att enskilda människor skall våga satsa på att bli sin egen och att kunna skapa arbete och trygghet åt andra. De välfärdsskapande krafterna måste vårdas, annars blir det inget välstånd alls.

Men det finns orosmoln vid horisonten och vid våra gränser. Det går bra för Sverige, men vi är som en liten ö av välstånd i ett annars ganska oroligt hav. Många andra länder dras nu med stora nedskärningar, uppsägningar och indragningar. Vi måste vara vaksamma på detta och inte nu spendera det som måste lagras i ladorna till nästa lågkonjunktur. Trist – men sant.

  Släpp budgeten loss det är vår – men med måtta!

 DN, SvD, GP, SVT, Expressen, Aftonbladet, DN,

Håkan Juholt – huk er i bänkarna!

Äntligen är valberedningen färdiga och vi har en vinnare utsedd. Eller i alla fall en som trots allt ville ha jobbet och inte hade blockerande falanger emot sig. Sådan är politikens värld i det en gång så stora partiet. Funderar lite på förslaget till ny partiledare – Håkan Juholt. Han skall nu ta sig an välfärden på samma sätt som han tidigare tagit sig an det svenska försvaret. Hoppsan! Är det numera socialdemokratisk politik att skära ned i den svenska välfärden på samma sätt som Håkan och hans kamrater har skurit ned det svenska försvaret?
Huk er i bänkarne för nu kommer Socialdemokraternas Juholt…

 Nåväl, han får väl en smekmånad, men sedan börjar allvaret. Jag önskar trots allt Håkan lycka till i sin nya roll, han har inte ett helt lätt uppdrag framför sig. Det verkar i de första kommentarerna som han har en del marknadsföring att göra i sitt eget parti innan han kan bli vald på kongressen. Vi ses på barrikaderna!

DN, Expressen, SVT,

Oppositionen straffar småföretagen

 Riksdagen beslutar i morgonen skrivelse från regeringen om ”En förnyad arbetsmiljöpolitik” . Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har skrivit en motion med flera motförslag. På två punkter stöder Sverigedemokraterna de rödgrönas förslag. Det första är att krav i enlighet med svenska kollektivavtal ställs vid all offentlig upphandling. Det andra är kravet om lag om sluten kontanthantering i detaljhandeln. När det gäller kravet på kollektivavtal vid upphandling, så strider detta mot upphandlingsreglerna. Även EU-domstolen har kommit fram till att det stred mot gemenskapsrätten. Krav på kollektivavtal stänger ute många företag från att kunna offerera varor och tjänster till det offentliga. Affärer för många miljarder varje år. Exempelvis omöjliggörs det för lokala småproducenter som inte har kollektivavtal eller familjeföretag att få sälja närodlade livsmedel till skolor och äldreboenden.

Självklart är arbetsmiljöaspekten vid kontanthantering är viktig.  Arbetsmarknadens parter och branschorganisationer arbetar sedan flera år aktivt med att finna rimliga lösningar på kontanthantering, men det är inte rimligt att lagstifta om en helt sluten kontanthantering som gör det omöjligt för exempelvis  butiker, kiosker, caféer eller torghandel att klara dessa krav. Att investera i nya kontantsystem är kostbart och riskerar i värsta fall att slå ut företag. Skall inte vanligamänniskor längre få använda sedlar och mynt för inköp? Skall alla kontanter därmed försvinna? Ett orimligt agerande från oppositionen.

S, Mp och V gör gemensam sak med SD och låter ideologi gå ut över Sveriges företagare och därmed även svenska konsumenter. Villkoren för företagen skall inte försämras, utan förenklas och förbättras för god konkurrens, det tjänar vi konsumenter på. Sverige behöver fler – inte färre företag!

  I dag är det den internationella kvinnodagen, värd att uppmärksammas och firas. Många har sagt kloka ord om vikten av jämställdhet, att bekämpa hot och våld mot kvinnor, bristen på kvinnor i ledande ställning, bristen på lika del i hemarbetet, sämre karriärmöjligheter, sämre pensioner och många andra viktiga områden. Arbetet för att motverka allt detta måste fortsätta med kraft och engagemang. Jag hedrar alla goda, starka, finurliga, trevliga, kompetenta, kloka  och härliga kvinnor jorden runt i dag. Och det gör James Bond också. Se denna finurliga lilla jämställdhetsfilm här. Grattis alla kvinnor på Internationella Kvinnodagen!

SvD, SVT, DN, SvD,

Energi, politik och vetenskap

 Det är fortfarande kallt i Sverige, vintern kom tidigt och är inte över än. Många köldrekord har slagits. Vattenmagasinen är rekordlåga och kärnkraften som annars brukar vara pålitligheten själv har haft produktionshicka. Till detta skall vi lägga att industrin nu åter har fått luft under vingarna och presterar rekordsiffror för tillverkningsindustrin. Högkonjunkturen är på G. Det skall vi vara innerligt glada över, men det får konsekvenser i ett dramatiskt ökat elbehov, inget snack om saken. Detta påverkar elpriset direkt.

Varför kärnkraften har haft ovanligt låga produktionssiffror den första halvan av vintern beror i stort sett på två saker: 1. dels ett uppgraderat säkerhetsprogram som gör att minsta sak blir ett ”fel” som måste åtgärdas och man måste stänga ned produktionen. Detta är i grunden bara bra, säkerheten måste alltid gå före, men det får driftskonsekvenser. 2. Oppositionen har genom sin kärnkraftsfientliga politik lagt ”en död mans hand” över hela denna viktiga del av elproduktionen som Sverige är helt beroende av. Då får man stora renoverings, uppgraderings och utvecklingsbehov som all skall genomföras i mycket snabb takt. Det ger både ägarna och underleverantörerna stora problem. Nu har man i stort sett genomfört dessa enorma nyinvesteringar och produktionen rullar allt mer som den skall. Senaste siffran för effektiviteten var nu uppe i 96% – det är återigen i absolut världsklass!   

 När oppositionen nu försöker surfa på vågen av människor som kommer i kläm med höga elräkningar, så skall var och en av oss fundera på några saker; beslutet att stänga av ett väl fungerande kärnkraftverk i Barsebäck i Skåne som producerade billig el till svenska folket- det var socialdemokraternas och oppositionens verk. Mellan 20-30 miljarder i ersättningar fick man betala för det kalaset, pengar vi kunde använt till annat men som bara kastades bort helt kallsinnigt. Den nätnyttomodell som havererat och nu skall ersättas av en annan modell var Socialdemokraternas verk. Folkpartiet protesterade och försutsåg redan innan de problem som sedan komma skulle. Det tankeförbud som rått i Sverige och som omöjliggjort nytänkande, nysatsningar och nyinvesteringar i kärnkraften var Socialdemokraternas. Detta har vi nu lyft bort och investeringarna kommer åter till denna för Sverige så viktiga industri.

När en husägare förr gjorde energibesparande åtgärder så straffades man av den Socialdemokratiska regeringen med en gång – taxeringsvärdet på huset höjdes och fastighetsskatten sköt i höjden. En fet smäll var alltså den energibesparingen värd i s-ögon. Också detta har Alliansen nu ändrat på. Energiskattehöjningarna stod under Socialdemokraternas regeringstid som spön i backen, vilket ju slår direkt på höjt elpris. Oppositionens egen roll i elprisets historia är så kontraproduktiv att det är nästan skrämmande. Och då är jag ändå en rätt garvad politiker.

”Living is easy with eyes closed” …. (The Beatles).

Svaret på frågan vad vi skall göra åt höga elpriser och en ökad växthuseffekt är lika enkelt nu som då – vi måste ÖKA investeringarna i (koldioxidfri) elproduktion, vi måste se till att vi kan bygga ny kärnkraft när den gamla faller av åldersskäl och vi måste komplettera vatten och kärnkraften med det förnyelsebara. Men förnyelsebart är inte en synonym för vinkraft, det finns så mycket mer. För min egen del så är vågkraft något jag hoppas mycket på framöver. Solenergi och transmutation står också på agendan. Den koldioxidfria produktionen skall prioriteras, det är bra för både jobben och miljön.  Men man kan i alla fall vara säker på en sak, med oppositionens politik att stänga ned den svenska kärnkraften, ännu fler energiskattehöjningar och en politisk ovilja att se saker som de är, så kan svenska folket skatta sig lyckliga att oppositionen inte styr Sverige. Alltid något. Kanske något för den socialdemokratiska kriskommissionen att fundera på.

DN, SvD, SvD, SVT, Aftonbladet, SvD, DN,

Energi och politik

  Det är kallt i Sverige, vintern kom tidigt och har varit ovanligt kall. Många köldrekord har slagits. Vattenmagasinen är rekordlåga och kärnkraften som annars brukar vara pålitligheten själv har under den senaste tiden haft produktionshicka. Till detta skall vi lägga att industrin nu åter har fått luft under vingarna och presterar rekordsiffror för tillverkningsindustrin. Högkonjunkturen är på G. Det skall vi vara innerligt glada över, men det får konsekvenser i ett dramatiskt ökat elbehov, inget snack om saken. Detta påverkar elpriset direkt.

Varför kärnkraften har haft ovanligt låga produktionssiffror beror i stort sett på två saker: 1. dels ett uppgraderat säkerhetsprogram som gör att minsta sak blir ett ”fel” som måste åtgärdas och man måste stänga ned produktionen. Detta är i grunden bara bra, säkerheten måste alltid gå före, men det får driftskonsekvenser. 2. Oppositionen har genom sin kärnkraftsfientliga politik lagt ”en död mans hand” över hela denna viktiga del av elproduktionen som Sverige är helt beroende av. Då får man stora renoverings, uppgraderings och utvecklingsbehov som all skall genomföras i mycket snabb takt. Det ger både ägarna och underleverantörerna stora problem. Detta är egentligen inget konstigt alls, det borde tom oppositionen förstå. Nu har man i stort sett genomfört dessa enorma nyinvesteringar och produktionen rullar allt mer som den skall. Senaste siffran för effektiviteten var nu uppe i 92% – det är återigen världsklass!

   När Socialdemokraterna och den övriga oppositionen nu försöker surfa på vågen av människor som kommer i kläm med höga elräkningar, så skall var och en av oss fundera på några saker; beslutet att stänga av ett väl fungerande kärnkraftverk i Barsebäck i Skåne som producerade billig el till svenska folket- det var socialdemokraternas och oppositionens verk. Mellan 20-30 miljarder i ersättningar fick man betala för det kalaset, pengar vi kunde använt till annat men som bara kastades bort helt kallsinnigt. Den nätnyttomodell som havererat och nu skall ersättas av en annan modell var Socialdemokraternas verk. Vi protesterade och försutsåg redan innan de problem som sedan komma skulle. Det tankeförbud som rått i Sverige och som omöjliggjort nytänkande, nysatsningar och nyinvesteringar i kärnkraften var Socialdemokraternas. Detta har vi nu lyft bort och investeringarna kommer åter till denna för Sverige så viktiga industri. När en husägare gjorde energibesparande åtgärder så straffades man av Socialdemokraterna med en gång – taxeringsvärdet på huset höjdes och fastighetsskatten sköt i höjden. En fet smäll var alltså den energibesparingen värd i s-ögon. Också detta har Alliansen nu ändrat på. Energiskattehöjningarna stod under Socialdemokraternas regeringstid som spön i backen. Bara under de sista åren höjde de energiskatterna 6 gånger, vilket ju slår direkt på höjt elpris. I dagens interpellationsdebatt med närngsminister Maud Olofsson i Riksdagen blev det märkligt tyst från oppositionens sida när jag hade påmint dem om deras egen roll i elprisets historia. ”Living is easy with eyes closed” .. .(The Beatles)

Detta är bara några få saker som jag tycker att man skall komma ihåg när olika s-politiker nu försöker surfa på ett folkligt missnöje. Svaret på frågan vad vi skall göra åt det är lika enkelt nu som då – vi möste ÖKA investeringarna i elproduktion, vi måste se till att vi kan bygga ny kärnkraft när den gamla faller av åldersskäl och vi måste komplettera vatten och kärnkraften med det förnyelsebara. För min egen del så är vågkraften en kommande storhet jag hoppas mycket på framöver.

 Men man kan i alla fall vara säker på en sak, med oppositionens politik att stänga ned kärnkraften, ännu fler energiskattehöjningar och en politisk ovilja att se saker som de är, så kan svenska folket skatta sig lyckliga att oppositionen inte styr Sverige. Då hade vi alla suttit i frysboxen, även utan box.

SVT, Expressen,