I valet och kvalet

  Efter söndagens omval i Örebro och Västra Götaland med ett historiskt dåligt valdeltagande     (43,1%) är det nog många som tar sig en funderare på det kloka i skilda valdagar. Om helgens klena underlag är ett riktmärke för nivån på valdeltagandet, då blir det mycket svårare för oss som länge argumenterat för skilda valdagar. För det fina i den kråksången skulle ju vara att väljarna kunde se och koncentrera sig på just de frågorna som rör den aktuella nivån. Och de politiker som sliter i vardagens gråa allvar skulle få en välförtjänt chans att träda fram i strålkastarljuset och spela huvudrollen i debatter, utfrågningar och mediabrus. Så var det tänkt. Tyvärr var det en del debatter som ställdes in pga ringa intresse från väljarna och det hettade aldrig riktigt till i valrörelsen.

Jag vet inte om man kan säga att detta med skilda valdagar nu måste avskrivas, men åtminstonde jag har fått mig en tankeställare. Eller finns det något i just regionnivån som gör det mindre intressant för väljarna? Att regionenfullmäktige finns i Vänersborg och inte i Göteborg kanske spelar större roll än vad man tror. Eller är det för enkelt argument? Vad jag vet är i alla fall att en konstruerad politisk nivå alltid kommer att ha svårare att attrahera intresse eftersom ingen människa är ”Västragötalänning”. Däremot är vi Svenskar (Riksdag) och Göteborgare (kommunen). Det finns inget hockeylag för regionen, men det finns ett Tre Kronor och det finns ett Västra Frölunda. Jag tror också att det något blodfattiga namnet ”Västra Götaland” inte heller ger några köpsignaler. Det är för otydligt för gemene man. ”Göteborgsregionen” hade förmodligen varit lyckosammare för ett mer folkligt intresse.

57% av Västra Götalänningarna verkar i vilket fall inte bry sig om vem som styr i regionen. Det kanske inte är så konstigt att Värsttrafik är ett regionalt bolag trots allt.

Men tyvärr blev resultatet av omvalet att inget av blocken fick egen majoritet. Sverigedemokraterna gick dessutom fråmåt och den politiska situationen blir lika knepig här som på den nationella nivån. Den stora skillnaden är att i Riksdagen styrs budgetarbetet av Budgetlagarna vilket begränsar manöverutrymmet för oppositionen rejält. Så är det inte i regionen, vilket innebär ett ökat tryck på partierna att nu hitta en väg framåt. Men det gäller att veta vart man skall för att välja rätt väg. Annars kan det liksom kvitta.

Var det kanske så väljarna kände det?

DN, SvD, SVT, GP, Expressen, Aftonbladet, DN, GP,