Tack för mig Riksdagen!

Tycker egentligen att denna artikel i GP säger det mesta om situationen, så jag gör det enkelt för mig genom att posta artikeln i sin helhet.

Frågor på det?  🙂

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2206775-eva-flyborg-lamnar-riksdagen#_=

Eva Flyborg lämnar riksdagen Eva Flyborg (FP) och välkänt namn på Göteborgsbänken i riksdagen ställer inte upp för omval.

Publicerad 11 december 2013 Uppdaterad 11 december 2013

 Eva Flyborg (FP) och välkänt namn på Göteborgsbänken i riksdagen ställer inte upp för omval. 

– Det stämmer. Jag har meddelat nomineringskommittén att jag inte står till förfogande för omval, säger Eva Flyborg.

– Jag har hållit på med detta i 20 år till hösten och tycker nu har jag pendlat länge nog, även om jag tycker att det har varit fullständigt fantastiskt och stödet från göteborgarna har varit enormt hela tiden. Jag har fått så mycket positivt tillbaka, så det har gjort det svårt att bestämma sig. Det är med stolthet jag har gjort detta, men nu är det dags att göra nya saker, säger Eva Flyborg.

Vad ska du göra då?

– Det vet jag faktiskt inte. Det har varit en process att bestämma sig, för uppdraget är enormt roligt, men också ett stort ansvar. Men har kommit fram till att jag har pendlat i så pass många år, och trots allt så sliter det ganska mycket. Och sedan är jag ensamstående med en son och vill få möjligheten att ägna mer tid åt familjen.

Tänker du lämna politiken helt, eller fortsätta på hemmaplan?

– Jag har inte funderat på någon annan politisk karriär, utan nu vill jag avsluta detta äventyret först, sedan får vi se. Jag har inte ställt upp på någon annan lista inom Folkpartiet. Men jag hoppas att jag kan fortsätta att jobba för Göteborg på något sätt. Jag gör gärna en insats, vad det än är.

Eva Flyborg är närings- och energipolitisk talesman för Folkpartiet och har främst arbetat med företagande och energifrågor.

Om hon kommer att söka sig nya uppdrag inom de områdena har hon ännu inte funderat på.

Under alla dina år i riksdagen – vad är du mest nöjd med att du har åstadkommit?

– Jag känner en stor tillfredsställelse med att jag försökt att lyfta Göteborgsfrågorna hela tiden, och också fått ett antal ökade satsningar på Göteborgsregionen. Det är jag väldigt stolt över. Det är inte slut ännu, det kommer mera som jag inte kan berätta om ännu. Men det är jag väldigt nöjd med, måste jag säga.

Du är en av dem som lyckats väl med att profilera dig inom personval – vad var det som gjorde som var så effektivt?

– Jag bestämde mig tidigt för att vara en närvarande och engagerad politiker. Det var därför jag började med att driva politikerkafé dit alla göteborgare kunde komma in med ris eller ros, få kunskaper och säga avd man tyckte. Jag kände att det var något som fattades hos dem som var engagerade i rikspolitiken. Det fanns ingen bindning och samhörighet, och det är farligt för göteborgarna på det nationella planet. På riksplanet måste man få höra mycket mer om vad som händer i Göteborg, hur staden kan utvecklas och vad som är våra styrkor och vad vi kan bidra med. Den kopplingen måste vara stark både för Göteborgs och för Sveriges bästa.

– Jag var väldigt öppen och aktiv och lyssnade på människor och det spred sig snabbt, jag vet inte riktigt hur det gick till, men det fungerade, säger Eva Flyborg och berättar att än i dag när hon går ut för att handla kommer det alltid fram en handfull människor som vill prata om olika problem.

Du har varit ett tydligt politiskt ansikte utåt – vad för politiska baksidor har du sett växa under åren?

– Jag är bekymrad över hur många politiker på olika nivåer som får ta emot hot, hat och förnedring på olika sätt. Och det är allvarligt för vi behöver många fler människor med olika erfarenheter som går in och tar ansvar inom politiken. Jag har alltid varit tydlig och jag har varit väldigt tuff och tagit upp en massa obekväma frågor som dödshjälp, energidrycker, kärnkraft och Nato – men trots det har jag inte drabbats av näthat på det sättet. Jag vet inte varför, men jag tror att människor känner att jag är genuint övertygad om det jag säger och att jag inte drar mig för att prata och finns tillgänglig, säger Eva Flyborg.

På sin hemsida skriver hon också att hon tycker att det är värt att veta att hon startat Swedish Parliament Beatles Society – den första i sitt slag i världen.

Marie Kennedy 031-62 42 15 marie.kennedy@gp.se

GP, Västekot, GP, mfl.

Klart spår Oslo, Göteborg, Köpenhamn?

Folkpartist pressar Catharina Elmsäter-Svärd (m) om snabbtåg

POLITIK. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (m) blir pressad i riksdagen om en höghastighetsbana för linjen Oslo–Göteborg-Köpenhamn.

Det är Eva Flyborg som har ställt en skriftlig fråga till allianskollegan Catharina Elmsäter-Svärd. Bakgrunden är att den nyvalda norska borgerliga regeringen har anslagit 100 miljoner norska kronor, motsvarande 108 miljoner svenska kronor, till att planera en höghastighetsförbindelse mellan Göteborg och Oslo. Sedan tidigare driver organisationen 8millioncity frågan om en höghastighetsbana Köpenhamn-Malmö-Göteborg-Oslo.

”Det är viktigt att också Sverige gör sin del för att sammanlänka Nordens storstadsregioner genom järnvägsförbindelser. Ett robust järnvägssystem är en förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad som förbinder såväl företag som människor”, skriver Eva Flyborg, och ställer sin fråga:

”Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att medel avsätts för att utreda möjligheten till en sammanhängande järnväg med dubbelspår mellan Oslo-Göteborg-Köpenhamn?”

Norge lägger 100 miljoner på planering av snabbtåg till Göteborg  (Slut artikeln).

 :

 Ja, såhär står det i dagens Dagens Opinion, en ganska bra sammanfattning av min fråga till Infrastrukturministern om att sätta fart på tankarna om och pålaneringen inför att binda samman de tre stora städerna i väst -Oslo, Göteborg och Köpenhamn. Alliansregeringen storsatsar på den svenska järnvägen. Detta är både glädjande och välbehövligt. Nu satsar även Norges regering på järnväg, därutav 100 miljoner på att planlägga dubbelspår fram till Kornsjö och svenska gränsen. Det är därför viktigt att också vi i Sverige gör sin del för att sammanlänka Nordens storstadsregioner genom järnvägsförbindelser.

.

Ett robust järnvägssystem är en förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad som förbinder såväl företag som människor. Att därför utreda möjligheten till sammanhängande järnväg med dubbelspår mellan Oslo-Göteborg-Köpenhamn skulle därför vara en betydelsefull insats. Sträckan utgör ett naturligt stråk och har goda förutsättningar. Göteborg är Sveriges industristad nr 1 och det vore en vinst för hela regionen och landet om stråket längs de tre största befolkningscentra kunde sammanlänkas på detta vis.

Vi får se vad Infrastrukturministern säger om detta. Rond 1.

Sopa rent i Göteborg!

 Följande debattartikel publicerades i GP torsdagen den 14/11 2013 och skall ses som ett inlägg i debatten om Göteborgs alla skandaler på senare tid. Jag anser att vi behöver sjösätta ‘Operation Storstädning’ i Göteborg för att kunna gå vidare. Man bygger inte ett nytt hus på lösan grund, det är dömt att misslyckas. Läs gärna och tyck till.

Det räcker nu!

Ingen har kunnat undgå avslöjandet av den härva av mutor, slarv och fusk som rullats upp i Göteborg med hjälp av UG och media under de senaste tre åren. Att vår stad inte är unikt i detta beteende spelar mindre roll, vi får alla skämmas för de fel som begåtts i kommunen. Ingen göteborgare vill ha denna fula fläck på vårt stadsvapen. Tyvärr visar det sig nu att oegentligheterna är svåra att bevisa och lagföra. Stadsåklagaren verkar närmast uppgiven. Men det får inte stanna vid detta, den kommunala revisionen behöver utvecklas vidare för att möta allt smartare fiffel, fusk, mutor och bestickningar. Inga-Britt Ahlenius artiklar i ämnet är kloka iakttagelser och värda uppmärksamhet. Jag delar hennes grundläggande synpunkter om vikten av en god och utvecklad revision.

Den kommunala revisionen spelar en stor och viktig roll för att granska, utvärdera och följa upp den kommunala verksamheten. Tyvärr så måste vi erkänna att det inte alltid finns tillräckliga resurser på lokal nivå för att utföra revisionens uppgifter. Särskilt kan detta gälla då man utreder omfattande korruptions eller mutskandaler i en kommun/region där flera bolag och förvaltningar kan vara inblandade. Det är dessutom värdefullt med utredande personer som kommer utifrån, utan förutfattade meningar eller personliga relationer lokalt. Ett sätt att kunna ge revisionen större tyngd och oväld vore om det blev möjligt för kommuner och regioner att ta hjälp av den expertis som idag redan finns inom den oberoende Riksrevisionen (RiR). På så sätt kunde vi dra nytta av den styrka och professionalitet som Riksrevisionen besitter. Den möjligheten finns dessvärre inte idag, lagen behöver ändras. Därför har jag väckt en motion i Riksdagen om att detta skall bli möjligt och jag hoppas på ett brett stöd och snabbt agerande i KU.

Detta skulle ge kommuner och regioner ett effektivt verktyg att granska hur skattemedel används och motverka mutor, bestickning, slarv och rena bedrägerier. Riksrevisionen gör redan idag revision av all statlig verksamhet inklusive myndigheter, de statliga bolagen samt effektivitetsrevision av verksamheter som finansieras av statliga medel. Riksrevisionen deltar i internationell revision, antingen i ett roterande uppdrag eller genom att vi vinner en upphandling. Självklart borde de också kunna utföra samma sak här hemma.

Det är omöjligt att bygga för framtiden med en osäker grund. Vi måste därför göra rent hus en gång för alla här hemma. Beställ en totalrevision av samtliga bolag, stiftelser och förvaltningar i stadens tjänst. Vänd på varje sten, granska varje kvitto, syna samtliga upphandlingar av vikt. Allt för att vi måste gå till botten med problemet en gång för alla, för detta får helt enkelt inte fortsätta. Det räcker helt enkelt nu.

Osäkerheten om allt är ok nu eller om det snart kommer nya skandaler är förödande för oss här hemma, men också för vårt anseende nationellt. Om vi begär att staten skall satsa pengar på Göteborg för framtiden med infrastruktur, universitetsplatser och andra viktiga satsningar, då måste vi själva göra vårt för att rensa undan oegentligheter och visa att vi tar krafttag mot korruption, fusk, mutor och bestickningar. Vi måste vända på alla stenar och göra allt vi kan, ingen möda får sparas. Här har den sittande rödgröna majoriteten misslyckats och tiden bara går.

Som Göteborgare är vi vana vid att vara otroligt stolta över vår stad. Därför blir man både arg och bedrövad när förtroendet missbrukas av dem som borde veta bättre. Göteborg förtjänar helt enkelt bättre. Det räcker nu.

Energi är mer än politik

I helgen var det kallt i Sverige, kanske den kallaste denna i övrigt relativt varma vinter.

 Termometern stannade på -15 i Göteborg i lördags men jag vet att det var nedåt -40 på vissa ställen i norr. De som trotsade kylan ute på stan var behärskade och ganska så få. Sådana dagar är det skönt att veta att vi i Sverige trots allt har en stabil elproduktion och att värmen inomhus inte plötsligt försvinner pga att gasen stryps ifrån Ryssland eller att vindkraftverken står stilla. Sveriges elförsörjning under den kalla vintern sköts till ca hälften var av vattenkraften och kärnkraften, en i det närmaste helt fossilfri elproduktion som övriga världen avundas oss. När kärnkraften väl är färdiga med sitt uppgraderingsarbete kan vi räkna med att den återigen kommer att vara i världsklass när det gäller effektivitet och producerad el.

Sverige är en industrination, en basindustrination. Många av våra jobb, speciellt utanför storstäderna, är beroende av att det är möjligt att förädla skog, bryta malm, processa stål och producera kemikalier. Kombinationen av rika ¬naturtillgångar och el till stabila priser är fundamentet för Sveriges välstånd. Bakgrunden till denna gynnsamma situation är kloka politiker som verkat i samförstånd. Utbyggnaden av den storskaliga svenska vattenkraften skedde runt mitten av förra seklet med brett politiskt stöd. Likaså fanns det starkt stöd i båda

politiska blocken när besluten om investeringar i svensk kärnkraft fattades. Få frågor passar så illa för snabba politiska kast som energifrågan. Det senaste beslutet i Tyskland att snabb-avveckla all kärnkraft bör leda till eftertanke. Hur mycket tänker landet tillåta sig att öka beroendet av rysk gas? Hur mycket ska de inhemska kolgruvorna och utsläppen av växthusgaser expandera? Hur påverkas industrin av högre elpriser? För vår egen del ställs frågan: Hur mycket våra elpriser riskerar att öka när produktionen i Tyskland minskar?

Om tio till femton år börjar av åldersskäl stora delar av den svenska kärnkraften att stängas. Om vi vill skapa förutsättningar för vår elintensiva basindustri att fortsätta utvecklas och konkurrera på den internationella marknaden, behövs hållbara spelregler för utbyggnaden av ny elproduktion. Allianspartiernas historiska energiöverenskommelse har lagt grunden för en sådan långsiktighet. Tankeförbudslagen är borttagen och vi har gjort det möjligt för det nödvändiga generationsskiftet av svensk kärnkraft. Vi tillåter tio nya reaktorer för att ersätta de gamla.

Trots det finns det en tvekan att fatta beslut om ny energiproduktion, eftersom det politiska landskapet kan ändras över en natt. Denna osäkerhet är inte bra för Sverige. Förmodligen kan den lösas med en ny klok överenskommelse över parti- och blockgränserna. Socialdemokraterna, med den nyvalda partiordföranden Stefan Löfvén, har nu en ledare som förstår kärnkraftens viktiga roll. Som tidigare facklig ledare för ett av de största och viktigaste industrifacken, IF Metall, så har han genom åren både i ord och handling visat förståelse för industrins villkor. En stabil och trygg elförsörjning med kärnkraft som en basresurs är en sådan grundförutsättning.

Jag hoppas därför att det nu kan vara möjligt att bjuda in Socialdemokraterna till samtal om energin och framtiden. Att undersöka om det finns sådana förutsättningar är väl det minsta vi kan göra. Och kunde vi arbeta fram en sådan blocköverskridande energiöverenskommelse skulle vi trygga både jobb och välfärd i Sverige för många decennier framåt. Det måste vara värt mycket – för alla.

Jag kan tom erbjuda mig att koka kaffe och baka bullar. Vad säger du Stefan?

 

 

Liberaler – förenen eder!

Just hemkommen från London skriver jag dessa rader – Liberaler, förenen eder – som en känsla, en konklusion av dessa dagar. Vi har gemensamma erfarenheter, utmaningar och visioner. I det konkreta partiprogrammen finns skillnader som kan vara nog så stora och viktiga, men den gemensamma liberala tråden finns där; tron på människan, en fungerande marknad och starka sociala nätverk. Vi träffade Nick Clegg och hans LibDem i Parlamentet och hade intressanta samtal, besökte deras näringsdepartement och talade utmaningar inför framtiden, besökte the International Liberal House som var  precis som en gammal engelsk herrklubb, numera också öppen för kvinnor :-), fick en intressant diskussion om kravallerna i England och mycket mer. Ett fullmatat besök – indeed!

Till min förtjusning så är det Sverige man vänder sig till för att få inspiration till nytänkande. Vi har blivit riktigt på modet de senaste åren tydligen. Anders Borg utnämnd till bästa finansminister och Sverige som ses som ett föregångsland ekonomiskt, kulturellt och socialt nytänkande. Ovant. Spännande.

Det kanske inte är så konstigt att jag trivs i Storbritannien. Som Göteborgare och boende i ‘Lilla London’ har vi alltid tittat mer västerut än österut. Många flottbesök genom åren har satt sin prägel på lynne och känslan här i stan, ”Engelska flottan har siktats vid Vinga..” Jag fick nyligen lära mig att de två länder som röstar och agerar mest lika i EU är just Storbritannien och Sverige. Jag tror dem. Vi har en kulturell värdegemenskap som känns i hjärtat, även om allt på ytan är lite annorlunda. Och språket, ja det klarar vi. Det är därför det länns mer än konstigt att engelsmännen skulle ställa sig utanför EU i de avgörande ekonomiska frågorna. Även om de har det gamla Brittiska imperiet att falla tillbaka på, så är det ju inte samma sak nu som då. I början av februari kommer det att hållas ett toppmöte i Stockholm med de baltiska länderna, Storbritannien och Sverige. Skulle gärna delta. Får fråga Fredrik.

David Cameron och Fredrik Reinfelt gör klokt i att bli nya bästisar. Man vet aldrig när det kan behövas. A pint of lager for us and bokhyllan Billy for you. Cheers mate!

Merry Christmas and A Happy New Year!

Så är det bara tre dagar kvar till Jul och julstämningen börjar infinna sig så smått, trots allt.

Granen är inne och klädd,  julbelysning på balkongen på plats, julstjärnor i varje hörn, julklappspapper inköpt och grönkålen står utanför dörren i en stor säck. Långkål – ingen jul utan den. Men mina jul-måsten är få nu för tiden, annat var det när man var barn. Då skulle ALLT upp ur källarens mörka vrå. Men ju äldre man blir desto mer inser man att Julen inte är ett datum, utan snarare en känsla. För mig är det en sällsynt tid av stillhet och ro. Jag vill inte göra eller ta emot besök under juldagarna, helst skulle jag vilja vara insnöad utan någon som helst kontakt med yttervärlden. Inga nyheter, inga betänkanden, inga sammanträden, inga resor. Bara lugnt, skönt och stilla , varm choklad med vispgrädde/ glögg/rom, en brasa som knastrar och värmer så mysigt, Beatles sköna toner, en bra bok och snö på granarna.

Jag är mer än nöjd med det enkla.

OM jag trots allt skulle sätta ihop en önskelista med prylar, så skulle den se ut såhär; en sprillans ny MiniCooper, en helautomatisk Gaggia espressomaskin, en större lägenhet, en resa till Västindien, en stor hög med pengar för att spela in en skiva med mina egna låtar och en Martin D-28 gitarr som Paul McCartney har. In my dreams… Sanningen är ju att jag klarar mig fint utan allt det där, bara jag får spela på min gitarr, dricka så mycket thé och kaffe jag vill och krama om min son ofta mycket och länge. Då spelar resten mindre roll.

Året 2011 går väl annars till historien som det roligaste och sorgligaste någonsin. Jag var otroligt glad och lycklig över att ha lyckats skriva ett antal låtar,  spelat in en bunt av dem i en  studio (Nacksving i Göteborg med proffsiga och trevliga Isak Edh) och tom fått två av dem spelade i radio P4 Göteborg. En otroligt hisnande, surrealistik känsla och händelse! Jag?? Skriva låtar och texter?? Spela in dem i en studio? Spelas i radio för ca 300.000 Göteborgare? Nänänä, finns inte ens på kartan. Och ändå var det precis det som hände.  Det gensvar som jag har mött från människor i min närhet, i Sverige, ja från olika platser på jorden (tex Starfall på Youtube) är mer än jag någonsin hade hoppats på eller ens drömt om. Den låten, som bara är en demo än så länge, har över tre tusen träffar. Fantastiskt! Frågan är nu om jag skall samla ihop de 10 bästa och spela in en hel skiva eller ej. Skivinspelningar är kostsamt som bekant och vem har en stor hög med pengar som bara ligger och skräpar? Hmmm, skulle behöva bli ”upptäckt” av någon. George Martin, where are you when I need you? 🙂

2011 är också det sorgligaste året någonsin eftersom min älskade mamma Berit gick bort den 27 november. Jag kan nog fortfarande inte fatta att hon inte längre finns, för jag kollar olika saker med henne varje dag.  När en mamma dör försvinner ett av väderstrecken sägs det. Så är det nog. Själva grunden för ens egen existens är ju borta. Men samtidigt så gav mamma oss sin oreserverade, grundmurade kärlek och tillit och gjorde oss därmed starka att klara livet på egen hand. Men den djupa sorgen och saknaden består. Sov gott lilla mamma, vi ses.

Jag vill ändå sluta dagens funderingar med att rekommendera en riktig feel-good-film; Love Actually. Man MÅSTE le när Billy Mac, den utbrände rock’n roll föredettingen skall spela in en gammal hitlåt, för att tjäna lite pengar på julen. Han är så totalt politiskt inkorrekt att det blir skönt. Och de olika karaktärernas öden i filmen är alla mysiga på sitt sätt. Se den!

Så stänger vi snart 2011 och öppnar dörren för 2012. Tack till alla runt omkring mig för i år, ser fram emot nästa redan nu. Jag tror det blir ett riktigt riktigt bra år! Från oss alla till er alla; GOD JUL och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Att ge vingar åt sina drömmar

 De flesta av oss har vardag för det mesta. Du vet hur det är. Jobb, jobb, jobb, hem, familj och sedan ingen tid kvar. Samma här. Men jag har bestämt mig för att rätta till balansen en smula och har därför numera små stunder för mig själv. Och min gitarr. Mest på nätterna än så länge. Som tonåring lärde jag mig att spela helt på egen hand och skrev några låtar samt ett gäng barnvisor. Efter det 30 års tystnad. Fram till nu.

Sedan ett halvår tillbaka har jag försökt skriva lite sånger med text och musik och eget gitarrkomp därtill. Jag kan inte mer än 7-8 ackord, men jag har tränat några minuter så fort jag kommit åt. Vet inte hur man skriver en låt och kan inte skriva låttexter. Min sång är knappt hyfsad, på en bra dag. Men jag vill så gärna se om jag kan utveckla min musik. Kan jag skriva en riktigt riktigt bra låt? Kan jag det? Jag vet inte, men man måste börja någon stans och jag är inte rädd. Och viljan är stark. Kunde Lennon /McCartney, så kanske också jag kan? OK, till deras himmelska höjder når jag aldrig, men en liten bit på väg räcker för mig.

Spelade in fyra av mina låtar i onsdags kväll i en studio i Göteborg. Det var spänt och ovant men så fantastiskt lärorikt och roligt! Jag gjorde alla nybörjarmisstag man över huvud taget kan göra, men poängen är att jag lär mig och gör ännu bättre nästa gång. Nu är det bara jag och min gitarr, men jag vill addera stråkar, bas och ett valthorn till Starfall. Till  Falling back in Love skall jag ha stråkar, bas och piano.  I never hold You blir flera olika gitarrer och bas samt  mellotron. Stay with Me är mer oklar vad gäller andra slingor, men det skall jag fundera på. Ett saxsolo skulle nog sitta fint på den faktiskt. För det är detta som är grejen, i mitt huvud vet jag precis hur de skall låta när de är klara. Jag kanske borde kosta på mig en heldag i studion för att göra dem så bra de kan bli och se var vi hamnar. Men det är dyrt. Aha, det är därför alla vill bli signade av skivbolagen. Fattar.

Eller så får man fråga sina vänner om de har någon studio de inte använder så mycket. Har hört att Paul McCartney har en egen studio och han är väl ändå aldrig hemma så den kanske man kunde låna. Eller inte. Nå, detta får vi fundera på ett litet tag. Skall putsa lite på de övriga låtarna jag har i min katalog. Nu är det väl ca 30 stycken allt som allt. Men alla är inte helt färdiga, saknas ibland vissa delar. Tidsbrist helt enkelt. Får jobba med dessa fyra första låtar.

 Jag lade upp min låt Starfall  tillsammans med lite bilder i en musikvideo på Facebook och Youtube i går kväll och jag är helt överväldigad av gensvaret. Otroligt, fantastiskt – jag är riktigt rörd av den våg av värme som har mött mig det senaste dygnet. Flera av mina lyssnare (tänk att få säga det – mina lyssnare!) verkar ha tagit texten och melodin till sina hjärtan. Och gråtit en skvätt. Den handlar om saknad och längtan och där tror jag att alla kan känna igen sig mer eller mindre. I all min ödmjukhet är jag samtidigt otroligt glad och stolt över mina små verk. Uppfylld av äkta musikalisk glädje helt enkelt. Fast jag vet att jag är en total amatör som inte kan detta egentligen, jag vet det. Men jag vill så gärna. Jag har passerat en annan milstolpe idag; jag har givit min allra första intervju som låtskrivare och artist! Tack Aftonbladet – jag gillar er! 🙂

På osäkra ben ger jag vingar åt min längtan och det fantastiska inträffar – de bär!  

I’m amazed!

Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad,

I valet och kvalet

  Efter söndagens omval i Örebro och Västra Götaland med ett historiskt dåligt valdeltagande     (43,1%) är det nog många som tar sig en funderare på det kloka i skilda valdagar. Om helgens klena underlag är ett riktmärke för nivån på valdeltagandet, då blir det mycket svårare för oss som länge argumenterat för skilda valdagar. För det fina i den kråksången skulle ju vara att väljarna kunde se och koncentrera sig på just de frågorna som rör den aktuella nivån. Och de politiker som sliter i vardagens gråa allvar skulle få en välförtjänt chans att träda fram i strålkastarljuset och spela huvudrollen i debatter, utfrågningar och mediabrus. Så var det tänkt. Tyvärr var det en del debatter som ställdes in pga ringa intresse från väljarna och det hettade aldrig riktigt till i valrörelsen.

Jag vet inte om man kan säga att detta med skilda valdagar nu måste avskrivas, men åtminstonde jag har fått mig en tankeställare. Eller finns det något i just regionnivån som gör det mindre intressant för väljarna? Att regionenfullmäktige finns i Vänersborg och inte i Göteborg kanske spelar större roll än vad man tror. Eller är det för enkelt argument? Vad jag vet är i alla fall att en konstruerad politisk nivå alltid kommer att ha svårare att attrahera intresse eftersom ingen människa är ”Västragötalänning”. Däremot är vi Svenskar (Riksdag) och Göteborgare (kommunen). Det finns inget hockeylag för regionen, men det finns ett Tre Kronor och det finns ett Västra Frölunda. Jag tror också att det något blodfattiga namnet ”Västra Götaland” inte heller ger några köpsignaler. Det är för otydligt för gemene man. ”Göteborgsregionen” hade förmodligen varit lyckosammare för ett mer folkligt intresse.

57% av Västra Götalänningarna verkar i vilket fall inte bry sig om vem som styr i regionen. Det kanske inte är så konstigt att Värsttrafik är ett regionalt bolag trots allt.

Men tyvärr blev resultatet av omvalet att inget av blocken fick egen majoritet. Sverigedemokraterna gick dessutom fråmåt och den politiska situationen blir lika knepig här som på den nationella nivån. Den stora skillnaden är att i Riksdagen styrs budgetarbetet av Budgetlagarna vilket begränsar manöverutrymmet för oppositionen rejält. Så är det inte i regionen, vilket innebär ett ökat tryck på partierna att nu hitta en väg framåt. Men det gäller att veta vart man skall för att välja rätt väg. Annars kan det liksom kvitta.

Var det kanske så väljarna kände det?

DN, SvD, SVT, GP, Expressen, Aftonbladet, DN, GP,

Sverige satsar på ny kärnkraft!

 Sveriges kärntekniska forskning får äntligen en knuff framåt efter många många års träda. Staten satsar i ett första steg 500 miljoner,  under 5 år, den största statliga satsningen på 30 år. Satsningen på kärnteknik ingår i ett större svenskt-franskt samarbete, som också inbegriper forskning kring acceleratorteknik och klimatfrågor. ”Astrid” är en kommande fransk avancerad forskningsreaktor som blir unik, eftersom man kommer att kunna  köra den på två sätt. Dels skall man försöka bränna återtaget kärnavfall som plutonium och americium, dels generera nytt plutonium – ungefär lika mycket som man klyver. På så sätt blir reaktorn självförsörjande. Ett annat forskningsfokus blir att undersöka hur snabbt dagens svenska reaktorer åldras. Det är främst forskare och studenter ifrån Chalmers och KTH som berörs.  Äntligen kommer våra energiforskningspengar till bredare nytta. Mer kärnkraft ger lägre elpriser och bättre miljö, det tjänar vi alla på. Heja Sverige – heja Folkpartiet!

Min blogg härom dagen (https://flyborg.wordpress.com/2011/02/07/vindkraften-moter-alltmer-motstand/) har fått ett antal vindkraftskramare att gå i spinn. Märkligt. Jag berättade ju bara hur det är. Men jag kan förstå dem på ett sätt – de är inte vana att bli kritiserade eller granskade. Men vindkraften måste granskas som alla andra energislag, den har ingen immunitet. Förnyelsebar energi är en del av vår energimix, men förnyelsebart är så mycket mer än bara vindkraft. Jag har tidigare tagit upp vindkraftens dåliga effektivitet, att den upplevs av många som ett intrång i närmiljön och är störande för de boende i bygderna. De senaste, och hitintills ganska odebatterade uppgifterna rör fundamenten som vinkraftsfabrikerna står på. De klassas som miljöfarligt avfall och måste deponeras i särskild deponi till höga kostnader. En kalldusch för den som inte avtalat bort detta med vindkraftsindustrin vid ingånget avtal. Också detta renderade högljudda klagorop ifrån vindkraftsanhängarna. Men till ingen nytta, för det är ju sant.  

Framöver måste vi också ge utrymme i debatten för de läkare och forskare, såväl ifrån Karolinska som Sahlgrenska sjukhuset som nu varnar starkt för vindkraftens bullerpåverkan och den störande och ibland skadliga ljudmiljö den skapar. Ett relativt okänt forskningsfält som nu måste uppmärksammas. Vi kan ju inte ha ett energislag som gör människor sjuka pga sömnbrist. Vi får väl bjuda in till ett seminarium i Riksdagen så att dessa forskare och läkare som nu skår larm får komma till tals. Det är det minsta vi kan göra för de som drabbas.

 I Riksdagen kommer vi att på olika sätt debattera vindkraften. Inte minst det kommunala vetot kommer att vara aktuellt i mångas medvetande och i debatten ett bra tag framöver, också i Riksdagen. Många har hört av sig och varit mycket oroliga för Andreas Carlgrens hot om borttagning av det kommunala vetot. Jag har för Folkpartiet tagit ställning klart och tydligt i denna fråga: det kommunala vetot skall vara kvar! Vi kommer inte att rucka på principen om människor rätt att göra sina röster hörda och rätten att själva få bestämma över sin bygd. Det är en fråga om det kommunala självbestämmandet och respekten för demokratin.

Den skall inte offras på vindkraftens altare.

Ny Teknik, SvD, Ny Teknik, GP, SvD, DN, DN,

Mindre mögel, mera kärnkraft

    Så skall en slipsten dras! Grattis Chalmers, Capeco och Almi Väst!
Detta verkar vara ett skolexempel på något vi behöver mer av; forskning och utveckling som blir produkter och jobb i Sverige. I detta fallet med hjälp och stöd av Almi i den tidiga fasen. Grattis också Jan Björklund (och tidigare Lars Leijonborg) som driver forskningsfrågorna hårt i regeringen! Vad jag förstår så är detta en världsunik lösning på ett problem som delas av miljoner och åter miljoner människor – mögelprickar på det nästan nymålade huset/ sommarstugan. Snart kommer det alltså att finnas en lösning, en svensk uppfinning som i princip eliminerar behovet av ommålning. Det är Göteborgsföretaget Capeco, som med en ny teknik att binda bekämpningsmedel i mikrokapslar i målarfärger. Nu utvecklas produkten tillsammans med bl.a. ledande färgtillverkare och man räknar med att lansera nya fasadfärger med ett effektivt antimögelmedel om bara ett år, både i Sverige och internationellt.

 Just viljan att hitta nya lösningar, att skapa nya produkter, att tänka nytt är något vi är i stort behov av i Sverige idag. Den konjunkturuppgång som vi är inne i kan inte ensamt lösa de höga arbetslöshetssiffrorna, det måste till nya marknader, nya företag och nya jobb om alla skall kunna ta sig in i arbetsgemenskapen. Företag och företagare måste våga, vilja och kunna växa för att fler skall få jobb. Då måste vi se till att det är mer attraktivt att vara företagare i vårt land och att det är bra mycket enklare att gå ifrån idé till färdig produkt. Efter samtal med Almi ledning i förra veckan tycker jag att det ser ljusare ut än på länge. Om man också ville göra om Storan i Göteborg till en mötesplats för uppfinnare, entreprenörer, småföretagare, Almi, Ung Företagsamhet och intressenter med kapital – ja då skulle vi få det Framtidshus som jag länge har eftersökt. Många kan gå på sin kant och ha idéer och lösningar, men saknar de andra verktygen för att realisera sina tankar. Ett Framtidshus kan knyta skapa en arena där delarna hittar varandra och ljuv musik uppstår. Vad säger du Annelie Hulthén, vågar du pröva?

 

 Om det höga elpriset i Sverige kan man säga mycket, men låt mig för tillfället bara konstatera en enda sak; vad tror man skall hända med elpriset när man av politiska skäl stänger ned ett högproduktivt kärnkraftverk bara för att man inte gillar kärnkraft? Grunden till dagens situation och problem stavas Energiuppgörelsen 1997 och de beslut som där fattades. Att stänga ned Barsebäck och dessutom betala mellan 20-30 miljarder för själva nöjet är det enskilt dummaste politiska beslut som någonsin fattats i Sverige. Alla som var med på den båten borde stå för detta och inte hukande skylla på den industri de själva satt i klistret. Att kärnkraften producerat lite sämre i år är en direkt följd av att man politiskt genom åren lagt en död mans hand över hela industrin i årtionden så att nyinvesteringar omöjliggjorts. Tack och lov att i alla fall tankeförbudet nu är borta och att det nu är tillåtet att bygga nya kärnkraftverk. Det nyinvesteras just nu gigantiska summor, men när man på detta sätt tvingas choka en industri så får den gärna hicka. Det är snarare ett under att man producerar så bra som man gör, trots det enskilt största och tekniskt mest komplicerade industriprojektet i Sverige i mannaminne. Även ett dåligt år så står kärnkraften för nästan hälften av den svenska elproduktionen och när väl de nya tekniska lösningarna är inkörda så kommer vi med all sannolikhet att återta ledningen i effektivitetsligan internationellt och då kommer vårt elpris att sjunka igen.

Vi behöver alltså mer kärnkraft – inte mindre. Vi behöver mer kärnkraftsforskning – inte mindre. Vi behöver mer raka rör i debatten – inte mindre. Svensk energipolitik behöver inriktas mer på energi och mindre på politik.

 Aftonbladet, Almi Väst, SydSvenskan, Expressen, DN, GP,